Det har varit relativt lugnt på fiskefronten ett tag, vintern tog ett strypgrepp på hösten, frös igen ramper och dödade trollingstämningen lika effektivt som en politiskt övertygad yngling dödar en i övrigt trevlig förfest. Det såg länge ut som om det var kört med sjösättning för ett tag framöver. Massor av minusgrader kombinerat med vindstyrkor som endast undantagsvis understeg 10 sekundmeter gav en känsla av total hopplöshet och uppgivenhet. Uppgivenhet så kraftig att man vanligtvis bara upplever den efter ett möte på Arbetsförmedlingen.
Förra måndagen visade YR en öppning på Torsdagen, yr lovade lugnt och stilla väder, om än en aningens kallt. Ulf hade sett samma öppning och vi bestämde oss för att göra ett gemensamt försök. Hajen som alltid ska vara värst och såg en öppning ännu tidigare och sjösatte som enda båt redan på onsdagen. Han rapporterade om 3 godkända fiskar med en topp på 8 kilo. De tre landade fiskarna var den bra delen av rapporten, den lite sämre delen var att det låg 1cm tjock is när de åkte in, och att strömvirveln i hamnen var trasig.
Den informationen tillsammans med termometerns dystra 18 minusgrader indikerade att isen förmodligen inte skulle vara tunnare nästa dag, vi lutade åt att ställa in. Senare på kvällen fick vi information om att de fått fart på strömvirvel-mojängen. Vi satte vår tilltro till att strömvirveln skulle övervinna nattens köld och bestämde att åka från Kil 0630.
På onsdagskvällen åkte jag från Örebro och kunde med sedvanlig framförhållning engagera mig i att byta till vinterdäck på båtkärran. På plussidan fanns det faktum att båten och kärran var snöfri inomhus, det har den aldrig varit vid ett byte till vinterdäck förut. På minussidan fanns dels 18 minusgrader och sen även det faktum att mobiltelefonlampa tillsammans med tvivelaktig takbelysning utgjorde enda ljuskällan. Den uppkomna situationen var dock inget som inte en serie väl valda svordomar hyfsade handskar och en näve verktyg klarade av att reda ut.
Fiske
I rampen fanns inte helt oväntat is. Såpass mycket is att även en kontorskraftig tjänsteman kunde stå på isen utan att den gav vika. Det visade sig snart att det krävs mer än lite is för att hindra en fiskesugen Ulf. Han sadlade på sig stövlarna använde sig av den urgamla tekniken kasta-stora-isflak-jättehårt-på-isen metoden och tog en jordskredsseger mot kung bore. Vi sjösatte och kunde tuffa iväg genom dimman mot den tilltänkta fiskeplatsen. Fartvinden, dimman och de ca 12 minusgraderna gjorde att morgonen upplevdes som lite bister även för oss från kil/forshaga.
Tekota rullarna var frusna och frikopplingsfunktionen var sådär härligt omedgörlig som bara frikopplingsfunktionen på en frusen tekota rulle kan vara. Första spöt blev därför hängandes någon meter ner på planerborden undertiden som jag grejade med spö nummer två. Ett mystiskt övervarvande lite frostigt ljud når mig och det tar någon sekund innan jag förstår att jag öppnat hårt och krokat en fisk redan på första spöet. En öring på 65 cm kan ganska snart landas. Fisken högg en blå Uv VK-skalle fiskad bakom 20 gram bly i den här färgen. En kombination som skulle visa sig bli dagens bästa.
Vem behöver egentligen Autopilot, det är ju bara att ställa ratten snett |
När klockan var strax efter 10 hade vi fått i alla spön. Hugg nummer två var en öring snäppet större än den tidigare, även den högg samma VK skalle bakom 20 gram. Några för små laxar och öringar besöker sedan båten och sätts på återväxt. Innan klockan slår lunch hugger Öring nummer tre på cirkus 70 cm. Den föll för en grön/guld vk skalle bakom 30 gram bly. Efter en stressig lunch bestående av 4 portioner köttsoppa, bara vätska, bara vätska, bara vätska, allt annat. Det hela måste hetsätas, för när man väl börjat nalla på vätskan har man minuter på sig innan resten blir isglass)
Överlag väldigt dåligt med bilder, det vill gärna bli så när det är kallt. Här en av mellan laxarna. |
Som på sommaren, fast kallare |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar