Nordisk mästare i trolling, igen (!?)

Här hade jag för några minuter sedan ett i princip färdigt inlägg om Sunnanåträffen i helgen där jag och Wikström Junioren slutade på en första plats efter två tävlingsdagar, men på något outgrundligt sätt lyckades jag radera skiten och sen autosparade blogger och allt försvann, ganska värdelöst faktiskt. Nåväl, jag skriver väll igen då...

Regn och blåst i överflöd utlovades av yr.no när jag på onsdagen stängde av jobbdatorn och  mentalt började förbereda mig för fyra dagars fiske på Vänern. Under torsdagens bilfärd mot sunnanå blåste det halv storm och sikten var minimal pga blötsnö och fullständig respektlöshet inför bytesintervaller på torkarblad. Trollingfiske kändes mycket avlägset när jag anlände till Sunnanåhamn och möttes av 15 sekundmeter östlig vind och ösregn. Det perfekta samspelet mellan ledighetsansökningar och uruselt sjöväder är fenomen som aldrig upphör att förbrylla. Något fiske var inte att tala om på torsdagen och ju längre dagen gick, ju tydligare blev det att även fredagens fiske skulle blåsa inne. 

Mycket god öl ! 

Den goda tillgången på öl, de usla prognoserna inför fredagen och bristen på alternativa aktiviteter i sunnanåhamn en blåsig dag i oktober gjorde att vi sjösatte en egen liten deltävling i Nordiska Mästerskapen i trolling, nämligen ett stugmästerskap i öldrickning. Tävlingsförloppet är svårt att redogöra för i detalj men det lutar åt att Jakob tillslut vann på jättemånga och att sista man gick i mål kring 05.00. 

Lördag:

Fredagen blåste inne och när starten släpptes på lördagen var det ett bråkigt Vänern som mötte oss så snart vi lämnat hamnen. Fiskeplatsen vi valt var ett grundområde mellan 8-12 meter i syd/nordlig riktning, det sista grundområdet innan Vänerns djupare delar tar över. Tanken var att den hårda ostliga vinden skulle tryckt upp hejdundrans mycket fisk på grunden.  

några av de 80 startande båtarna på väg ut till starten 

Den hårda sydvästvinden gav ett utmärkt tillfälle att testa den nymonterade autopiloten som fungerade mycket bra. Nästan osportsligt enkelt att sjösätta 10 beten när herr Auto styr! 

Bland de 10 beten vi valde att sjösätta fanns nästan uteslutande små wobbler och mindre löjor. En start-tia jag mer eller mindre bestämde mig för att testa redan förra året. Förra årets Sunnanåträff var något av ett mellanår (0 invägda fiskar) och den uteblivna fångsten gav mycket tid för reflektion. Under vad jag gärna väljer att kalla rationellt funderande i dunkel belysning fick jag för mig att en av anledningarna kan ha varit att vi fiskade med för stora beten när fiskarna var inställda på att äta smånors bland måsdyken. Roger har beskrivit händelseförloppet som ett annat och menar att jag i själva verket återfunnits i fosterställning i en nedsläckt stuga där jag i ett transliknande tillstånd mumlat mantran om mindre beten. Oavsett hur det gick till var jag inställd på att möta de förväntande måsdyken med minibeten.

Först tänkte jag gå all-in på wobbler men det kändes inte riktigt rätt. På samma sätt som ord som bacon inger självförtroende inför valet av främmande maträtter på en utländsk restaurang gör några löjor i släpet att kroppen får ro när något annat ska testas.

Andreas öppnade stenhårt med ett hugg redan när han satte tredje spöet, en 64 cm öring som högg över en löja i en krippled minnowskalle. Vi försökte vända runt men en armada av trollingbåtar påväg österut omöjliggjorde manövern. Vi fortsatte utåt istället och nådde snart den tilltänkta fiskeplatsen. Där fick vi ganska omgående ett hugg på en oblyad 7,5 cm strikepro wobbler fiskad längst ut på planerboarden och vi kunde snart håva e till 64 cm öring. 

Måsdyken uteblev men trots det fortsatte det hugga lite då och då och som mest hade vi nästan trippelhugg. Bäst fungerade oblyade små strike pro i ytan men vi fick även lite fisk på de löjor vi satt på innerspöna. Löjorna var hårt blyade men trots det gick de nog ganska ytligt då vi höll nästan 3 knop och det brukar pressa upp blyna mot ytan. De tunga blyna användes mest för att jag tror att det lugnar ner gången lite på löjorna i den hårda sjön. 

När det återstod ca 1,5 timmar av tävlingen fick vi den 6 godkända fisken och började i behaglig fart åka mot hamnen då fler än sex fiskar inte får vägas in. Efter invägningen stod det klart att vi var i ledning efter första dagen.

Det var inte helt utan tävlingsnerver vi gick och la oss på lördagskvällen. 

Söndag:

På söndagen var det kalasväder på sjön och vi kunde ledigt hålla full fart nästan hela vägen fram till fiskeplatsen. Den första timmen förflöt helt utan kontakt med fisk och vi började med ens misströsta och fundera kring hur mycket fisk alla andra säkert fick. De avgrundsdjupa suckarna avbröts av en skrikande rulle på ett av djupriggsspöna, fisken gick upp i luften och tog sedan lite lina innan kroken tappade fästet och fisken tappade för sig. De avgrundsdjupa suckarna fortsatte med förnyad styrka. 

Betydligt mysigare väder på söndangen, så fint att till och med Top-of-the-line folket visar sig på akterdäck

Vi var påväg bort från området då jag såg att en annan båt fick hugg precis i det område där vi tidigare missat vår fisk. Ett varv till tänkte jag och svängde med en dåres envishet tillbaka båten i samma gamla GPS-spår. Vi hade precis passerat punkten när ett ytterspö signalerade fisk, en öring på 68 cm hade huggit över en ytligt fiskad strike pro. Vi vände runt för att gå över platsen en gång till men hur vi än försökte kunde vi inte komma fram då det hunnit komma massor av båtar till området. Ett tag var det nästan gäddfestivalkänsla. 

Vi fiskade på ett minst sagt koncentrat område

Sällsynt irriterade valde vi att göra en stor lov utåt för försöka komma åt platsen i ett andra försök i yttersvängen signalerar mitt ytterspö fisk, en 67 cm lax har huggit över en ytligt fiskad strike pro. I samma stund som vi landade den högg det även på Andreas sida, en öring på 62,2 cm. Det är små marginaler i trollingbranschen... 

Sedan var det sånär på ett bomhugg helt dött för vår del och vi hade därmed tre fiskar med till invägningen. Då vi fått intrycket av att fisket överlag varit ganska segt var vi på vägen in förhoppningsfulla om en topp tre placering.

Vid invägningen såg vi hur segt fisket faktiskt varit. Trots att vi inte fick igenom den minsta fisken (tävlingsmåttet är 62 och öringen mättes till 61,5) var det bara 7 båtar som fått mer fisk än oss på söndagen. En båt hade 4 fiskar, i övrigt var det ingen som hade mer än två. Tack vare vårt försprång från första dagen lyckades vi hålla undan de andra och slutade på en första plats i tävlingen, vilket innebär att vi  återigen kan skriva dit Nordiska Mästare på våra CV:n. Blixten kan tydligen slå ner på samma ställe två gånger. 

Bäst fiske hade vi på små strike pro 7,5 och 9 cm fiskade helt oblyade samt på löjor och Norsar i krippled minnowskalle bakom 80 gram bly. Under tävlingen landade vi endast en fisk på djuprigg, resterande fiskar högg högt upp i ytan. En liten parantes är att när vi rensade fisken upptäckte vi att de inte alls jagat smånorsar. De flesta fiskarna var helt tomma i magen och de som ätit något hade ätit stora siklöjor. Man blir aldrig riktigt klok på det här... 

Näe, det är inte kandidaterna till Sveriges bäst klädda man 2014, det är treorna(till höger) ettorna (i mitten) och tvåorna (till vänster) från Nordiska mästerskapet i trollingfiske. 

En av vinnarprylarna, en guldrulle. Asballt

Hela resultatlistan hittar ni här: http://media.sportfishingnews.se/2014/10/Slutresultat-2014.pdf 

47 av 78 båtar vägde in godkänd fisk. 

Tack  Andreas (Wikström Junioren) för en stabil insats med lugna drillngar, harmoniska håvningar och fångstgivande specialknep ! Tack sunnanå trollingklubb för en trevlig helg och tack alla deltagare för trevligt sällskap och grattis alla pristagare i NM och SM!