KM-serien har gått dåligt, mycket dåligt. Delar av den avsaknade efterlängtade framgången kan helt klart härledas till att jag enbart medverkat en av tre tävlingar. Det är svårt att hålla jämna steg med ett handikapp av den kalibern Dagens tävling, seriens fjärde, var det verkligen dags att prestera.

Jag har redan testat det mesta i betesväg, jag har redan testat att provfiska rejält, testat lite ny gamla ställen, men den där succén har minst sagt uteblivit. Jag förstod att det var dags att tänka annorlunda, vi måste göra något drastiskt. Jag valde att ta in nytt blod i båten. Valet föll på mr scoore, en fastighetsprofil i Karlstad med sanslös vinnarskalle. Kanske var det den där vinnarskallen jag behövde, kanske har jag inte tagit det hela på tillräckligt stort allvar? Att bara deltaga 1 av 3 tävlingar tyder onekligen på visst ointresse, eller för den delen, en stor portion hybris.

ag och skåre åkte hur som mot Kil och fisketävling i morse. På vägen möttes vi av en hel del dimma, det såg inte lovande ut. Vid hamnen kunde vi dock blicka ut över ett spegelblankt inbjudande Fryken enbart befläckat av några enstaka dimslöjor. Båten trailades i och vi förberedde oss för start. 0800 gick startskottet och vi gav full sprutt mot det tilltänkta bästestället.

Efter att ha paserat Sundet kom dimman som en vägg igen. Sikten var minst sagt begränsad, för att inte säga obefintlig. Vi tuffade på, vi låg först så så länge vi inte slog av på farten borde rimligtvis inte någon kunna vara framför oss? (båtar utom tävlingen räknades för enkelhetens skull som osannolika) . Med hjälp av GPS:en tog vi oss dit vi ville. jag listade lite listigt ut att vi skule åka lite till och gömma oss bakom en udde. Långt bort från de andra båtarna som var på väg upp. Vi sjösatte planerboardsen och letade lite beten.

Vi hör ett muller, mullret kommer närmare. Det allt mer mullrande mullret tyder på att det nu borde vara riktigt nära. Vid högra paravanen dyker 32 knop 580 pilothouse upp. Båten glider dock uppmärksamt ur planing och väjer undan med flera meters marginal. Oj tänker vi och tittar på varandra med en glädje i blicken bara nära dödenupplevelser kan ge.

Snart hörs ett nytt muller. 28 knop Jofa susar förbi vänster pulka med uppmaningen "Det kommer fler" Jaha? Vi borde... ska vi.... kanske vi skulle?... Vi blev hur som kvar där. Då hörs ett rejält motorljud i fjärran, vi är väl förbereda då 25 knop hardtopbåt tittar fram och vi kan styra undan lite. säga vad man vill om tvåtaktare, men i dimma är de jävligt sympatiska och lätthanterliga. Det är alldeles uppenbart att den tilltänkta udden inte skyddar något alls.

Dimma inbjuder sällan till något riktigt racerfiske och så var även fallet idag. 1050 kom första hugget. Ett ganska bra hugg och en gädda på dryga 5kg kunde snart håvas. Sen blev det dött värre igen. Ganska snart stod det klart varför. Min tämligen novisa fiske kompis hade tagit med bananer ut i båten i tron att det var som vilken frukt som helst. Dagen var körd innan den börjat...

Det var mycket skit i vattnet, vid en kontroll av betena uppenbarar sig en liten abborre på en av wobblerna. Wobblern och abborren var av ungefär samma storlek. Av krokningen att döma var det fråga om ett rent våldtäktsförsök. Abborren lossnar dock i "inlyftet" och studsar ner bredvid motorn. Jag hugger likt en efterbliven Cobra, med får inte tag på den. Däremot lyckas jag skära mig på abborren nästan in till halspulsådern, fast på fingern. Ett rejält blodvite uppstår, ännu en nära döden upplevelse.

Dagen fortsätter att flyta på i samma tempo, dvs inget. Vi väjer dock att stanna i området då de flesta inte får något någonannastans heller. På ekolodet ser det faktiskt bra ut, fina förmodade gäddbågar på åtkomligt djup. Precis innan vi ska ge upp hugger det igen, återigen ett skapligt hugg och skåre kan snart drilla in sin förstaste gädda. En 4 kg som inte har något att sätta emot min 5kg. patetisk i jämförelse.

Vi väljer att fiska lite för länge i hopp om att få en till, men det misslyckas och vi tvingas idiotriva grejerna och ge full fart mot hamnen. Sammanlagt väger gäddorna typ 9300 och det räcker för en ärofylld 4plats av 23 startande, fisket är inte på topp. Den femte och sista tävlingen behöver jag fånga dryga 60 kg för att vinna. Känns som en uppförsbacke av sällan skådat slag.