Mycket Pastasallad och några laxar

För den som inte orkar läsa allt nedanstående kan vi samanfattar: Mycket pastasallad, jobbig väg, Fint väder, 4 godkända fiskar, 2 laxar runt 65 och två något större på runt 5 kanske.

Trollingmatsäck, det är är lättare sagt än gjort. Allt blir så tråkigt tillslut, mackor i oändlighet... Det spelar ingen roll hur varierat det är, i slutändan är det ändå alltid frusna, blöta tråkiga deformerade mackor som ligger längst ner i påsen och simmar med divese paket med betesfisk... Det blir inget bra. Alla mina mattermosar har dött och inga nya har införskaffats, så termospizzor och andra godsaker får vänta.

Ibland tänker man skrämmande tankar, igår kom en sådan. Jag kände ett behov av att göra en sallad och ta med ut. Jösses, vad händer? Det plötsliga infallet att det var sallad som skulle göra min dag höll sig envist kvar och blev till slut en envist malande tanke i min i vanliga fall så konservativa och enkelspåriga mathjärna. Döm mig nu inte för snabbt, utan lyssna till det ljuva resultatet. Jag köpte en färdig grillad kyckling (30% rea i begagnat korgen, kap!) hackade upp den, hackade upp gurka, bytte bunke till en större, hackade ner ost och sallad, bytte bunke till en större och avslutade med lite pasta och Creamfraich. Härligheten vägde in på 1,64 kg med bunke och påse. Visst det var ingen stek direkt, men det var ingen vanlig sallad heller. Jag somnade med en känsla av att jag uträttat något stort att mitt nytänkande vänt uppochner på salladsvärlden as we know it.

0445 ringde klockan och i vanlig ordning blev det en battle för att ta sig upp. Delar av mig ville helt klart ligga kvar. Dagens fiskekamrat Stefan Karlsson, (ni vet killen med det fina båtrekordet från Vättern?) ringde och snart var jag uppe på benen. 0600 åkte vi från Kil och Styrde mot Ekenäs. Att åka till Ekenäs går bra i början, fram till säffle är det typ raka spåret. Sen kommer den, världens längsta 4 mils väg! Eländet tar aldrig slut, kurvorna hinner aldrig räta ut sig utan det handlar om 4 mils konstant rattande. Det är nått visst med eländiga vägar och båtramper. Vägen till Rampen i Sundsveden (singö) var hemsk, fanns inte en möjlighet att möta någon, trailern låg i diket i varje innerkurva. Vägen till rampen på brommö, även den fantastisk. Eller varför inte favoriten baggerud, helst under källossningen med gropig asfallt och lerig grusväg. Gärna i kombination med en sympatisk strofräsarflotta och deras jeepar som klättrar runt i skogen och kör över små tyska bilar. Nog om detta, vi kommer till sak. Stefan och jag anlände till ekenäs vid 0800.

Vi lastade i båten och hälsade på en båt från Arvika(?) som skulle fiska i samma område, bytte nummer, alltid trevligt att ha någon att kolla läget med på sjön. Vi fick första hugget vid strax efter 1030. Ett riktigt trött hugg som knappt spände upp linan. Efter en nästan lika trött fight med bara några knyck och iofs ett snyggt hopp landade vi en lax på 67 cm. Fisken nöp en oblyad Toppskalle i 737 färg med en liten löja i. Precis efter att vi håvat fisken högg det på stefans innerspö. Linan tickade tungt ett tag men när Stefan greppade spöet blev det tomt. En gädda hade knipsat tacklet.

Vi fiskar vidare och ser lite måsar som börjar dyka, inga väldiga dyk men något verkar vara i görningen. Vi styr mot måsarna som dyker ungefär där den första fisken tog och snart tjongar det till i Stefans ytterspö. En 5 kg lax har fattat tycke för en oblyad guldfärgad Bomber. Ett favoritbete hos herr Karlsson. Vi snurrar vidare på platsen som känns het, men inget händer. Stundtals massor av betesfisk och sporadiska måsdyk., men det tar sig inte. Vi beger oss ut på nygamla jaktmarker och siktar på punkterna som gav fisk senast i helgen.

Halvvägs dit hugger den så klassiska transportlaxen. Transportlaxar är tråkiga, de liksom bara förstör tänket. Laxar ska hugga när man kommer fram, inte när man är på väg. Laxar har dock en tendens till att hugga under transporten, bara gilla läget och låtsas att så var planen hela tiden. Jag höll på att kontrollera min sida, hade precis lagt ut specialaren på innerspöet och ryckte därför lös det och la det rakt bakåt medans jag kollade de andra spöna. När jag vevat upp resten av spöna såg jag bakspöet nicka till i ögonvrån! Specialren hade levererat igen, specialaren är en föga speciell självlysnade minnowskalle med action disk och 80-90 gram bly. Fisken mäts in på runt 64 cm. Är det soligt byts med fördel den självlysnade skallen mot en guldskalle. Actiondisc och 80-90 gram bly är det viktiga i samanhanget. Viktigt också att helst aldrig starta med specialaren, utan ta fram den först efter ett tag.

Klockan närmar sig 1500 och mörkret börjar bli påtagligt. Stefan pratar om 15oo hugget och ungefär samtidigt hugger det på Stefans sida, nästan på specialaren, fast utan disk, mindre bly(50gram) och med en sån vedervärdig styrfena framför. (med andra ord bara huvudet som var samma) Stefan visar återigen att gammal inte bara är 37, utan även äldst genom att dra upp en lax på runt 5 kg igen. En lax som bjöd på bra fight. Vi snurar ett varv till men får snart ge upp då höstmörket anfaller vänerhavet skoningslöst. Vägen in blir gudomlig i jämförelse med helgens åkturer. Som att åka i smör!? Eller spegelblankt vatten helt enkelt. En inventering av båten visade att på den något skakiga turen in i söndags lossnade Plottern, Ekolodsfästet gick av!? och trim/tiltmätaren hoppade ur...