Förmodligen säsongens sista Vänertur

Trollingssäsongen var väll egentligen nästan över. Det sista hoppet om livet försvann när både Åmål och Lillängshamnen frös igen under samma djävulska natt. Under veckan som kom mjuknade vädret lite, både Åmål och Lillängshamnen gick upp igen. Man har ju mött ett och annat tåg genom åren när man jublande sprungit med med armarna över huvudet mot ljuset i tunneln. Därför var ja något skeptisk till nyheterna och anade att om inte kylan ställde till det, då kommer nog vinden, vargarna eller något annat otyg och gör det ofiskbart.

När klockan slog söndagkbäll tändes ändock ett hoppets ljus . Enligt Yr.no (Norskar är ju uppenbarligen bäst på Svenskt väder) kunde vi förvänta oss 2-6 sekundmeter och plusgrader större delen av dagen. Ett sånt här tillfälle gick inte att missa, framför oss fanns en lucka att lura vintern en sista gång. Jag slog en signal till Hajen som tyckte att det hela lät som en förträfflig ide. Vi valde att åka till Åmål med fokus på Tössekanten.

Vi lämnade Kil runt halv sju och trailade ner mot Åmål där vi möttes av en nyplogad och ny saltat/sandad ramp. Förträffligt! Väl på sjön kunde vi konstatera att det fanns viss risk att göra en i folkmun så kallad ”Titanic” (dvs köra på ett isflak). Utanför Fogden flöt en serie isbälten och försvårade trollingfisket avsevärt. Var det nu tåget skulle komma? Vi sickasackade oss igenom och kunde till vår förvåning och stora lättnad se att det blev allt glesare mellan isflaken på öppet vatten. Vi åkte ner mot metgrund och sjösatte våra prylar där. Efter att vi fått i nästan alla spön fick jag göra det alla kapten wannabes drömmer om: ställa sig och skrika ”ice berg ahead!”

Crescentens svar på Leonardo Dicapri, Hajen kunde snart konstatera att det huggit flera isflak på hans sida. Isflaks hugg påminner lite om göshugg. Vore det inte för det säregna visuella händelseförloppet där isflaket följer efter båten på ett stadigt avstånd skulle de vara lätta att förväxla. Man kan få isflak att släppa genom att ge slacklina och tokrycka några gånger. En väl intrimmad löja svarar dock dåligt på sådan behandling och bör riggas om...

Huggen uteblev, det snöade mest. Saker försvann under snön i båten. Vi började bli uppgivna, termospizzan var uppäten och det var slut på varma grejer. Baguetter var det enda som fanns kvar och de började få den där isglassliknande konsistensen man sällan eftersträvar när det gäller smörgåsar. Vi fiskade oss ner till djupskär men kunde inte hitta någon fisk alls att tala om. Det var bara isflak som högg och ekolodet visade upp en ganska fisktom undervattensvärd. Vi börjar bli lite uppgivna. Det enda som höll uppe humöret i båten var att radion behandlar ämnet Hajar som skrämmer slag på folk i Egyptien. Hajen gillar Hajradio.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka mot metgrund där det i alla fall såg lite bättre ut på lodet. Vi fiskade oss dit och kunde konstatera att det fortfarande var lite mer betesfisk här. Måsarna cirkulerade området likt hungriga tanter cirkulerar den sista kakan på tebjudningen. Kanske fanns det bara en betesfisk kvar. Ingen av måsarna gjorde i sådana fall någon större ansats att fånga den . Utan nöjde sig med att på ett måsaktigt sätt försäkra sog om att ingen annan fick något heller. Det började blåsa och blev snart ganska kallt och bistert. Det var inte helt utan att jag ångrade vad jag satt på (som den katolska prästen sa?) för handskar.

När inget annat fungerade valde jag att ta till mitt säkraste och mest energieffektiva trick jag kan. Powernap tricket. Man kryper helt enkelt till kojs en stund och hoppas på att vakna av ett rulltjut. Tricket används med fördel när antalet fiskar är minst två. 10 minuter han jag vara borta, sen ropar Hajen fisk! Fisken bjuder inte upp till någon vidare fajt, vi överväger alternativet isflak. Det visar sig dock vara en lax vi fångat! Laxen föll för en löja i bästeskallen VK 102 eller 105 fiskad bakom 40 gram bly. Den visar sig tyvärr vara några millimeter för kort så någon nolla har vi inte suddat ut från dagens resultattavla.


Vi fiskar vidare och får snart ett mycket odramatiskt hugg. En fisk har fallit för en ljusblå UV VK skalle fiskad bakom 15 gram bly. Fisken ger upp direkt och bjuder upp till så lite motstånd att vi nästan förväntar oss att den ska se fransk ut. Snart ligger fisken som räddar namnet, äran och lyfter dagen i båten. Vi fiskar några minuter till men inser att vi nog bör ha lite ledljus om vi ska ta oss in till hamnen utan isflaks kollisioner. I hamn pratar vi med två andra båtar som upplevt en liknande dag. Ena båten har en 4 kg lax och den andra en för liten.

Skulle ha fiskat på tisdagen också men – 17 grader kändes kylslaget och vi somnade om. Trollingfisket är nog lagt på is nu. Blir till att försöka härda ut vintern genom det omständiga och eländiga substitut som kallas Ismete. Rekade lite isar idag. Glafsfjorde börjar närma sig gångbar i norra delarna. Runt tjuholmen och söder över var isen lika frånvarande som långsiktigheten i EU:s fiskepolitik.