Projekt gös i nytt vatten

Helt plötsligt gick det inte mer. Båtmeck i all ära men det kan aldrig till fullo ersätta en regelrätt fisketur. Mästerbärgare Tobias och jag bestämde oss för att vi skulle ut och försöka fånga en gös eller två.

Vi insåg ganska tidigt att det skulle komma att bli en ordentlig promenad till den tilltänkta fiskeplatsen. Hos en enkel statstjänsteman som spenderar sina dagar bakom ett skrivbord är i regel inte bra kondition den mest tongivande egenskapen. Vi började därför spekulera i åkdon som kunde underlätta den mödosamma färden. I närheten av Tobias är det aldrig brist på åkdon. Trots fyrhjulingar, scootrar, isbilar, lastbilar, traktorer, grävmaskiner och mule:ar(?) valde vi av någon outgrundlig anledning att gå ut till fiskeplatsen. Kanske hade vi påverkats av den klassiska "Nu börjar isarna bli dåliga" mentaliteten som börjar cirkulera bland gemene man så snart det inte är - 20 längre. Vi borde förstått bättre. Efter 5 månader sibirisk jävla vinter är isarna inte dåliga, de är glaciärlika.

I vilket fall som helst lyckades vi navigera oss ut till utgångsplatsen och parkera bilen. Det är en stor fördel att navigera tillsammans med traktens bärgare, hur långt åt hellskotta något än ligger har det alltid gått sönder en bil där.

Vi var spända av förväntan när vi la in dagens Waypoint på Gps:en. Ursprungligen var tanken att vi skulle få en waypoint av en kompis, men han blev full istället. Ett smärre bakslag är dock inget för en man född i uppförsbacke. Jag använde all min kartkunskap och jämförde en djupkarta med en eniro karta och försöka krysspejla fram punkten. Jag fick fram lite kordinater och det var dessa vi började gå mot, 4,5 km bort låg punkten. I mitten av sjön låg ett stort grund där det var 5-10 meter. Vi skulle fiska i kanterna där det brantade av mot 60-70 meter.

Efter att med hjälp av eltejp (vad annars?) ha maximerat vad som gick att få plats med på en pulka (Tack Wiliam 5 för lånet) insåg vi att det fanns en hel del kvar vi inte fått plats med. Vi löste det hela genom att improvisera fram en pulka i form av en släpad IKEA kassa. Mycket kan man säga om Ikea men världens bästa kassar gör de i alla fall. Vi blickade ut mot sjön och vår tilltänkta fiskeplats, avståndet var så långt att det skulle fått självaste Djingis Kahn att tveka innan avfärd.

Sällsynt målmedvetna började vi promenera framåt i rask preussisk takt, tyvärr omöjliggjorde blankisen de sedvanliga höga benlyften. Efter cirkus en halvtimme började vi skymta prickar långt ute på sjön. Prickarna blev större och det visade sig vara det lokala buset som befäst grunden med fyrhjulingar och abborrpimpelutrustning. Vi marscherade förbi dem, vår tanke var att fiska djupare. Första hålet uppmättes till olodbart, andra hålet visade 45 meter och där satte vi första spöet, sen steg det ganska behagligt upp till 20 meter där vi satte sista spöna. Om jag vore en nors, och betedde mig som de gör i vänern. Då hade jag stått och luktat gurka på precis ett sånt här ställe. Förutsatt att Gösarna vi fiskade faktiskt åt nors, och att det överhuvudtaget fanns nors, då var det här ett klockrent ställe. Mörtarna placerades på tilltänkt gösdjup 1-12 meter ner.

Första hugget lät vänta på sig. Vi åt istället. Dagen till ära hade Tobias letat fram ett morotsbröd ur frysen. Vi tittade skeptisk på blandprodukten och sedan på varandra. Att kombinera två i bästa fall mediokra mumsbitar i form av bröd och morot borde inte vara lyckat, och det var det inte heller. Betydligt mer logiskt hade varit att göra tex chokladbröd, eller varför inte baconbröd.

Mitt under en isbitssparkar tävling fällde ett av tobbes spön. Vi rusade dit och såg linan försvinna från spolen i en ganska rask takt. Mothugget möttes av motstånd och vi väntade spänt på om det skulle visa sig en fisk med lagom, eller alldeles för mycket fenor i hålet. (dvs en gädda eller en gös) Det visade sig vara en gädda på 4-5 kg i fantastiskt fin vinterkostym. (tyvärr ingen bild på gädda och det börjar bli tröttsamt att lägga upp en bild på Adam som äter banan varje gång det saknas en bild)

När sedan solen bröt igenom fick vi två fällningar ganska tätt inpå varandra. Den ena fisken brände jag i mothugget, den andra han spotta innan vi kom fram. Betesfiskarna såg relativt orörda ut, inte alls så rivna som de brukar bli av en gädda. Solen försvann och det var inte förens den några timmar senare började bryta igenom på nytt som vi fick några fäll till. Fiskarna hann dock spotta innan vi kom fram och kunde göra ett mothugg. Flera av huggen kändes ganska gösiga, även om jag kanske inte skulle sätta mina ofödda barns liv på att det var just gös.

Totalt brände vi 5 fäll och krokade en gädda. Vi funderade lite på varför fiskarna spottat. Kanske var det det faktum att vi lät som en medelstor flock gnuer när vi sprang mot spöna på blankisen, kanske fick fiskarna sänket i huvudet och blev varse om att det var något lurt på gång. Eller så var Gösarna helt enkelt bara gösaktiga den här gången. Som enkel lekman skulle man kunna misstänka att samtliga gösar är av kvinnligt kön då det är helt omöjligt att förutse hur de kommer att bete sig från gång till gång, även under tillsynes identiska omständigheter

Vi fick avbryta fisket utan att ha fångat någon Gös. Till råga på allt var vägen hem precis lika lång som vägen dit. Broddar hade förenklat den 4,5 km långa promenaden över blankis, nu staplade vi istället fram som skolpojkar på väg hem från kvarsittning på katolska söndagsskolan. (okay, jag ska snart sluta. Det har varit ganska mycket referenser till Katolska präster och deras till synes mer än undantagsvisa förkärlek till yngre akterdelar i den här bloggen, de har liksom fått sin känga snart)