Huvudanledningen till att det varit lite tyst på bladhbloggenfronten är att det saknats permanent internetuppkoppling ett tag. Flytten till Mariestad medförde viss ofrivillig isolering från omvärlden, men nu är jag back online igen! Till min stora förnöjelse kan jag se att det strömmat in en inte helt oansenlig mängd läsarfrågor (2).
För det första måste jag erkänna att jag har väldigt svårt att inte se det komiska i att Jägarna hade svårt att fylla vargkvoten på 20 stycken individer, trots att stora delar av debatten cirkulerar kring att de är för många vargar i Sverige. De ställer till så förfärligt med problem, i alla fall på landsbygden. För bor man på landsbyggden vet man vilka problem vargen innebär. Myntar man något Onegativt ord om vargen, då är man nämligen från stan. Vart denna landsbyggd egentligen ligger är därmed något osäkert. Kil med omnejd är tydligen inte landsbygd. Jag anar att Mercedesarna på storgatan och 14 åringarna i deras baksäten jublar över den nyvunna stadsstatusen. Nåväl, nog om varg, känns som det ämnet avhandlades ordentligt förra året.
Angående Swedbanks äventyr i baltikum är frågan mer komplicerad. Jag anser att den initiala oron som rådde i finanskrisens begynnelse var starkt överdriven. Nog gjorde Swedbank en brakförlust, men sett till deras totala verksamhet var utsattheten i baltikum betydligt mindre än media blåste upp det till. Vi skattebetalare var ju dessutom snälla nog att skicka till dem ett litet kapitaltillskott som tack för alla ockerräntor. (Va fan, är det Ohly som skriver?) Faktum är att Aftonbladets ekonomiska artiklar, hör och häpna, ska tas med en nypa salt. Vilket förövrigt aftonbladets läsarkårs kommentarer också ska göra, nog för att de är underhållande men man har större sannolikhet att lära sig något vettigt av att se på någon arg bonde som dansar med snickare som har likviditetsproblem eller va fan det går för skit på tv nuförtiden.
Sådär. Då var läsarstormen avklarad. Antalet fisketurer har varit begränsade. Runt nyår gjordes en lak-satsning med Lak esset Don Jouan och eminenta storfiskaren Adam Karlstad. Tillsammans kunde vi summera in noll fångade lakar på pimpel. Don Jouan hade nog haft ett hugg en gång så han fick visa hur det skulle gå till. Temperaturen var neråt 20 minus och det var långt ifrån trivsamt på isen. Jag gav upp i ungefär samma stund vi gick ut på isen men dunkade pirken lite i botten för sakens skull, för syns skull. Det är aldrig särskilt häftigt att ge upp först. Jonatan fick rätt tidigt en liten lake. Jag trodde inte riktigt på den, fast jag såg den med egna ögon. Det kändes osannolik. Det kändes mer sannolikt att arbetsförmedlingen någonsin skulle ge någon ett jobb, än att vi skulle få tag i en Lake.
Strax därefter fick även jag en liten lake och sen kontrade Adam med en fin lak
e på 3,99 kg. Fisken högg dock på ismete, de urusla lakpimplarnas val. Många tror ju att det bara är att göra hål i isen och dunka något i botten.
Efter att ha dunkat ett sänke i botten högg ytterliggare en lake på mitt specialtackel. (100 g bombsänke, en enkelkrok och en lyspärla;) Den kändes lite tyngre och helt plötsligt dök en lake på 4,33 kg upp i det mörka hålet (isen...). Vi avslutade fisket strax efteråt eftersom luften kring oss typ började frysa. Vi försökte fiska några gånger till men utan resultat. Trots detta valde vi att se på lakpimpel som ett fruktansvärt enkelt och rakt igenom avklarat kapitel.
Några ismete pass har det hunni bli också en 9 + gädda i topp, fightade fisken under blankis vilket jag aldrig gjort förut, coolt som attans att se !:)
I övrigt händer det inte så mycket, meckar en del med båten. Har plastat om lite av det jag hast-plastade i våras. Vid närmare granskning visade det sig att hast-plasten inte hade den bästa hållfastheten och faktiskt gick att dra loss. Tack vare experthjälp från Marie
stad har jag nu konstruerat en förstärkningsbalk i aktern som är så stark att till och med chuck norris skulle få problem att kicka av den.
Även passat på att byta ut min GPS och mitt Ekolod. Det var inte med helt torra ögon jag drog loss eltejpen och demonterade tandkrämstuben som det senaste året stadgat upp min Garmin 182a.
Ursprungligen skulle marinelektronik beställas från USA, men tydligen får försäljarna inte ens skicka sånna grejer till Europa längre (enligt i alla fall två butiker) Andra menade på att enheterna nu var Geo-lockade, att de skulle börja balla ur om man förde dem över en viss breddgrad. (något som ska ha införts på tillverkade enheter efter våren 2010) Det måste vara om möjligt världens sämsta funktion att bygga in i en GPS, att den ballar ur om man kör den över en viss breddgrad. Hoppas inte världsomseglarna har lowrance eller Humminbird. Mitt lillfinger rycker dock lite och indikerar att det hela luktar fuffens, dock är det för mycket pengar att chansa på ett plotter/ekolod som kanske ballar ur på hemmaplan...
Så det fick bli till att beställa från England istället, inte riktigt lika billigt men nästan, ca 2/3 av det svenska priset. Den orättvisa marknadsekonomen i mig ifrågasätter situationen. Om svenska bönder ska konkurrera med tysk mjölk och om Svenska hantverkare ska försöka matcha polska gästarbetare, ja då kanske svenska handlare borde tillåtas importera skiten direkt från utlandet och inte enbart via svenska grossister. Har fått för mig att de inte får det i dagsläget, fast jag är inte säker utan mest irriterad. En FUNGERANDE världsgaranti utan massa privatimport förbehåll vore en annan sak att önska sig. Något för EG-domstolen att bita i kanske, de gillar inte att man bråkar med fri rörlighet har jag för mig...
För det första måste jag erkänna att jag har väldigt svårt att inte se det komiska i att Jägarna hade svårt att fylla vargkvoten på 20 stycken individer, trots att stora delar av debatten cirkulerar kring att de är för många vargar i Sverige. De ställer till så förfärligt med problem, i alla fall på landsbygden. För bor man på landsbyggden vet man vilka problem vargen innebär. Myntar man något Onegativt ord om vargen, då är man nämligen från stan. Vart denna landsbyggd egentligen ligger är därmed något osäkert. Kil med omnejd är tydligen inte landsbygd. Jag anar att Mercedesarna på storgatan och 14 åringarna i deras baksäten jublar över den nyvunna stadsstatusen. Nåväl, nog om varg, känns som det ämnet avhandlades ordentligt förra året.
Angående Swedbanks äventyr i baltikum är frågan mer komplicerad. Jag anser att den initiala oron som rådde i finanskrisens begynnelse var starkt överdriven. Nog gjorde Swedbank en brakförlust, men sett till deras totala verksamhet var utsattheten i baltikum betydligt mindre än media blåste upp det till. Vi skattebetalare var ju dessutom snälla nog att skicka till dem ett litet kapitaltillskott som tack för alla ockerräntor. (Va fan, är det Ohly som skriver?) Faktum är att Aftonbladets ekonomiska artiklar, hör och häpna, ska tas med en nypa salt. Vilket förövrigt aftonbladets läsarkårs kommentarer också ska göra, nog för att de är underhållande men man har större sannolikhet att lära sig något vettigt av att se på någon arg bonde som dansar med snickare som har likviditetsproblem eller va fan det går för skit på tv nuförtiden.
Sådär. Då var läsarstormen avklarad. Antalet fisketurer har varit begränsade. Runt nyår gjordes en lak-satsning med Lak esset Don Jouan och eminenta storfiskaren Adam Karlstad. Tillsammans kunde vi summera in noll fångade lakar på pimpel. Don Jouan hade nog haft ett hugg en gång så han fick visa hur det skulle gå till. Temperaturen var neråt 20 minus och det var långt ifrån trivsamt på isen. Jag gav upp i ungefär samma stund vi gick ut på isen men dunkade pirken lite i botten för sakens skull, för syns skull. Det är aldrig särskilt häftigt att ge upp först. Jonatan fick rätt tidigt en liten lake. Jag trodde inte riktigt på den, fast jag såg den med egna ögon. Det kändes osannolik. Det kändes mer sannolikt att arbetsförmedlingen någonsin skulle ge någon ett jobb, än att vi skulle få tag i en Lake.
Strax därefter fick även jag en liten lake och sen kontrade Adam med en fin lak
e på 3,99 kg. Fisken högg dock på ismete, de urusla lakpimplarnas val. Många tror ju att det bara är att göra hål i isen och dunka något i botten.Efter att ha dunkat ett sänke i botten högg ytterliggare en lake på mitt specialtackel. (100 g bombsänke, en enkelkrok och en lyspärla;) Den kändes lite tyngre och helt plötsligt dök en lake på 4,33 kg upp i det mörka hålet (isen...). Vi avslutade fisket strax efteråt eftersom luften kring oss typ började frysa. Vi försökte fiska några gånger till men utan resultat. Trots detta valde vi att se på lakpimpel som ett fruktansvärt enkelt och rakt igenom avklarat kapitel.
Några ismete pass har det hunni bli också en 9 + gädda i topp, fightade fisken under blankis vilket jag aldrig gjort förut, coolt som attans att se !:)
I övrigt händer det inte så mycket, meckar en del med båten. Har plastat om lite av det jag hast-plastade i våras. Vid närmare granskning visade det sig att hast-plasten inte hade den bästa hållfastheten och faktiskt gick att dra loss. Tack vare experthjälp från Marie
stad har jag nu konstruerat en förstärkningsbalk i aktern som är så stark att till och med chuck norris skulle få problem att kicka av den.Även passat på att byta ut min GPS och mitt Ekolod. Det var inte med helt torra ögon jag drog loss eltejpen och demonterade tandkrämstuben som det senaste året stadgat upp min Garmin 182a.
Ursprungligen skulle marinelektronik beställas från USA, men tydligen får försäljarna inte ens skicka sånna grejer till Europa längre (enligt i alla fall två butiker) Andra menade på att enheterna nu var Geo-lockade, att de skulle börja balla ur om man förde dem över en viss breddgrad. (något som ska ha införts på tillverkade enheter efter våren 2010) Det måste vara om möjligt världens sämsta funktion att bygga in i en GPS, att den ballar ur om man kör den över en viss breddgrad. Hoppas inte världsomseglarna har lowrance eller Humminbird. Mitt lillfinger rycker dock lite och indikerar att det hela luktar fuffens, dock är det för mycket pengar att chansa på ett plotter/ekolod som kanske ballar ur på hemmaplan...
Så det fick bli till att beställa från England istället, inte riktigt lika billigt men nästan, ca 2/3 av det svenska priset. Den orättvisa marknadsekonomen i mig ifrågasätter situationen. Om svenska bönder ska konkurrera med tysk mjölk och om Svenska hantverkare ska försöka matcha polska gästarbetare, ja då kanske svenska handlare borde tillåtas importera skiten direkt från utlandet och inte enbart via svenska grossister. Har fått för mig att de inte får det i dagsläget, fast jag är inte säker utan mest irriterad. En FUNGERANDE världsgaranti utan massa privatimport förbehåll vore en annan sak att önska sig. Något för EG-domstolen att bita i kanske, de gillar inte att man bråkar med fri rörlighet har jag för mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar