Båtracing, fick till ett litet äventyr...

Planen var enkel, vi rampar i Hannäs. Det skulle sjösätta massa tävlingsbåtar i äng, säkert många stockholmare och annat löst folk som inte kan backa med släp. Det har inte vi tid att vänta på. Ska vi göra det här ska det gå fort konstaterade min funktionärs kollega Östlund och jag. Vi skulle mötas vid rampen klockan 0740, samlingen var 0800. Jag var naturligtvis sen då det inte var helt enkelt att få upp sig själv denna okristliga tid en lördag.

Rampen imponerade föga. Grusramp som var delvis igenväxt och som bestod mer av lös sand än grus. Men här skulle sparas tid, och ner kommer man ju alltid som vi säger både i ramp och flygbranchen. I det här fallet var det dock inte helt säkert, efter att ha backat ner och skrapat lite underedet på bilen så stod ekipaget nästan helt utan lutning, och det var löjligt långgrunt. I vanliga fall hade det här nog inte gjort så mycket. Men nu är det så att det är aldrig någon som byter trailerhjulen på min båtrailer, det är punktering och båten glider inte på något sätt av exemplariskt Kan tillägga att rampen är betydligt värre än den ser ut, jäkligt konstig lutning på slutet.

Östlund såg bekymrad ut, och det gjorde han rätt i. Det som följde var ett patetiskt försök att butta av båten, vi fick några millimeter. Jag hoppade in i bilen och körde upp en meter och fick lite mer lutning plus att vi slapp stå i vattnet. Å efter några rejäla buttningar så kunde vi sjösätta, båten studsade lite på aktern när den gled av men inget inte en Crescent inte tål;) Vår förflyttning hade dock resulterat i en nedgrävd Audi. Varje hjul hade grävt ett eget litet hål. Vi lät bilen stå i rampen och bestämde att det var eftermiddagens problem. Tidsbesparingen blev marginell.

Väl framme på tävlingsområdet och funktionärsmötet vid 0800 konstaterade tävlingsledningen att det kommer flaggor klockan 1000. Vi syns då. Men jaaaa, va kul! två timmars håltimme. Gick och sparkade lite i gruset, trampade i hundskit, sysslade med resultatlöst pimpelfiske under båten. Tillslut blev klockan 10 och vi kunde sätta igång.

Det blåste småjävlar, vi försökte ankra. Ett litet bekymmer upptäcktes. Ankaret saknade en "pinne" det fanns bara tre och ena sidan belv alltså platt. Östlund menade att det var första klass logik att det där ankaret inte skulle fästa, "om en sida är platt, hur tror du ankaret kommer landa då, och tror du det kommer fästa då"

Han hade så rätt den visa mannen i ungdomligt grå frisyr. Ankaret fäste noll och vi drev runt i tävlingsområdet på ett tämligen okontrollerat sätt. Lösningen var lika enkel som genial. Vi fäster oss i femknops skyllten! Det gick faktiskt riktigt bra, vi låg fint ganska länge. Sen började dock våra referenspunkter att röra sig. Mystiskt? Sitter inte vi fast? En snabb koll på Gps:en sa 1,5 knop. Vi sitter inte fast. Femknops skyllten sågs inte heller till. Ekolodet berättade att det var några meter djupare där vi var nu, så skylten hade sjunkit. Oj då...

Vi fick vända båten, dra upp skyllten, krampaktigt hålla kvar skylten och bogsera upp den tillbaka på grunt vatten. Ett ganska tidskrävande projekt som underhöll oss någon timme. Skyllten kom i alla fall tillbaka och förutom att den är vänd åt fel håll så vill jag påstå att den är fullständigt återställd.

Vi hoppade över att fästa båten i bojen och fick hålla emot vinden med motorn. Det funkade sådär, det skvätte och krävde envist rattande. Vi trimmade till ankaret istället, byggde ett ben till å vips satt vi still. Efter detta uppstod aktivitetsbrist och vi började återigen komma ihåg precis hur långtråkigt det är att vara bevakningsbåt.

Jag har tidigare varit fullständigt oförstående mot de som ifrågasatt hur man kan sitta i en båt och köra trolling en hel dag. Nu har jag mina aningar om hur en icke intresserad människa upplever en händelselös dag i en trollingbåt. Stackars satar!

Hur själva tävlingen gick har jag egentligen ingen aning om. Tävlingne förlöpte i alla fall utan några större incidenter och folk såg överlag nöjda ut. Vi åkte hem illa kvickt när det var slut. Eller hem och hem, vi åkte mot Vår nedgrävda Audi:) Snart skulle det visa sig om vi skulle spara tid eller inte. Men det gick så fint så, backade ut lite i sjön och fick hyggligt grepp på lite stenar, sen grävde sig fyrhjulsdriften sig upp så fint så. Man blir impad varje gång, å samtidigt kan man bevisa att en Jeep-jävel bara är ett uppenbart löjligt försök att se cool ut;) Jag säger som Mikael Engström fast ändrar 245:a til Audi quattro "Där man inte kan sjösätta med en quattro och lite fantasi, där kan man inte sjösätta med en Jeep heller".