Resan Upp:

Plockade upp medpassagerare Elis, som hade en imponerande mängd packning med sig. A4an var nu packad till bristningsgränsen, och det var flera passagerare kvar. Vi tuffade mot kil och stuvade om, lyckades få fram lite mer utrymme och åkte mor ranchägare. Ranchägaren hade om möjligt ännu mer packning och det var teoretiskt sett omöjligt att få plats med det. Vi fick åka till kil och lasta av packning bland bussarna innan jag återigen gjorde ett försök med hos ranchägaren där även David slutit upp med nästan lika mycket packning. Känslan av att jag glömt något steg i takt med att väskorna de lastade ombord blev allt fler. Vi fixade dock biffen och som förare möttes jag av en lite lustig syn i backspegeln, man såg typ ett halvtansikte, resten var packning:)

Vi mötte upp minibuss gänget, lastade över lite mer prylar och tuffade på mot Nordnorge och resans mål Kvitbrygga fiskecamp på föröya. Sammanlagt var vi 18 stycken 2 bussar och en bil med kärra. Första stopp blev Sveg där den obligatoriska resehamburgaren förtärdes. I Sveg finns förövrigt Europas största träbjörn, en fantastiskt turistmagnet som varje år säkert får flera besökare. Att titta på en träbjörn är inget man tröttnar på i första taget.

Efter sveg letade vi förväntansfullt efter "strutsen" som står på vänster sida strax ovanför sveg. Strutsen är någon form av träd som lämnats kvar vid ett hygge då det bär en enastående likhet med en struts. Vi misstänker dock att delar av strutsen är tillverkat i efterhand för att ytterligare öka strutskänslan. Mitt försök att fota mästerverket gick tyvärr åt skogen. Stax efter strutsen kommer hasselhoff trädet, ett träd som liknar hasselhoffs frisyr under hans storhetstid.

Efter detta hamnar man lite i en döperiod tills "äggen" kommer. Något geni i Östersund har placerat upplysta äggliknande manicker längst vägen. De är ganska roliga. Men efter äggen finns ingen återvändo. Efter äggen börjar det enorma slöseri med land som kallas Norrland. Inget mer sevärt på många många mil, och e45 som man förväntar sig vara en rätt hygglig väg har långa gruspartier... Det är med djup inlevelse vi diskuterar troliga tragiska livsöden i de enstaka förfallna stugorna längst med vägen.

Efter Tärnaby kryssar vi in i Norge där höga snöiga fjäll, retarderade gula vägstreck och anmärkningsvärt kurviga vägar berättar att nu börjar det ta sig. Snart når vi färjan som tar oss ut till nån ö, och sen en färja till som tar oss ut till föröya. Vi anländer på förmiddagen och packar upp grejerna, lunchar lite och beger oss ut på Havet.