En resume:

Som vanligt ritkigt dåligt med bilder. De (bra) bilder som återfinns här nedan är tagna av Team Mosbricka Legenden Elis Wessmark som lyckdes ta några riktigt grymma bilder. Pellets Torsken är dock min fina bild:)

Lördag:
I vår båt har vi bestämt oss för att göra en liten flundra satsning. Vi som fiskar är Jag, David och Lars. (dreamteamet och båten på bilden) Vi granskar sjökort, David som har erfarenhet av flundra fisket på röst pekar på flertalet områden som ser rikigt heta ut. Å visst ser det bra ut, Campägaren Tor-Arne har också berättat vart han brukar lägga sina långrevar och fånga flundror. Lördagen får bli en rekdag, vi kryssar runt och undersöker olika ställen. Primärt leter vi efter 10-30 meter ganska platt sandbotten i något sundliknande, gärna i kombination med ström. Vi fiskar bamseflundrorna genom att veva jiggar upp och ner i vattnet över de tilltänkta bottnarna. Vi driver dock liten dåligt, och båten går för fort på tomgång. Vi tillverkar snabbt och händigt drivankare version 1,0 av en ikea kasse och nylonlina. Vilket får ner båtens fart till runt en knop. Drivankare 1,o lider dock av vissa barnsjukdommar och hamnar efter ett tag i en obekväm position runt propellern. Första dagen har vi ingen flundra kontakt vi kör in i ett måsdyk på vägen hem och på kvällen avnjuter vi färskmakrill. Nog för det är manligt att äta kött, men de är fasiken gott att äta fisk också.

Söndagen:
Vi fiskar ett nytt område, tilverkar snabbt drivankare version 1,1 som fortfarande är en IKEA kasse, men som den här gången motnerats på knaparna i fören och därigenom hamnat under båten. Drivankare version 1,1 kan inte hamna i propellern. Barnsjukdommarna hänger dock kvar i form av 1,0 nylonlinor som plingar å plongar när de spänns. Vi fiskar utan något vidare resultat i början av dagen, byter ställe flera gånger men fisket är trögt förutom lite bonus torskar på 2-5 kg. Kring klockan 1500 gör David ett mothugg och den här gången svarar det bättre. Flundrarn möter dock hårt motstånd och får efter några kortare rusningar se sig besegrad. fisken väger 8,9 kg och bet en mellanstor stormjigg över 16 meter. Stämningen i båten stiger, "hur svårt var det här" känslor sprider sig försiktigt i kroppen. Inget mer händer dock under dagen.

Utanför Campen ligger en stor pelletsfabrik, en fabrik där man lastar båtar med grävskopor fulla av pellets. Det spills lite, och fiskar gillar pellets. Vi gör ett släpp där, förra året landades resan två av tre största sejar utanför fabriken. Lars drar på en riktigt bra fisk, den går tungt och brottas på ett mystiskt sätt. Det visar sig vara en 9kg torsk och 6,5 kg sej som samarbetar imponerande effektivt. Är man beredd att tumma lite på naturupplevelsen så brukar fisket utanför fabriken vara anmärkningsvärt fräsigt och enkelt jämfört med stora djupa förvirrande fjordar. Den natursköna fabriken skymtas till höger.

Väl i land visar det sig att en annan båt i vårt gäng som också satsat på flundror har landat en fisk på 11 samt missat en minst lika stor vid båten och haft en följare. "hur svårt var det här känslorna" tilltar igen.

Måndagen:
Öppnar med ett pass på natten på vatten nära kampen, vi ville testa fiska högvattnet vid 0400 på morgonen. Succen uteblir, en kolja och en torsk lyckas vi fånga. Förmiddagspasset testar vi ännu ett nytt område, några öar kring de yttersta skären som bildar smala sund med djup på 10-25 meter. Drivankare 1,2 tillverkas med hjälp av spännband, inger mer pling och plong. Det känns hett. Jag lanserar teorin att man alltid skall vara på första stället. De här sunden är de första sunden. För en flundra som varit ute å kryssat på storhavet kommer det här att vara första sunden. David har någon invändning om att fisken kanske inte alltid kommer från samma håll. Jag väljer att inte lyssna, det här är första stället och här är det bra. Det nappar ganska bra med torsk, en av torskarna visar sig vara en babyflundra på 2-3 kg som återutsätts. Inga fler flundror på platsen, vi åker hemmåt och testar ett ställe på vägen. Ingen action där heller. När vi ska åka hem planar båten lite segt, för att senare plana jättebra. Vi har dödat Drivankare 1,2.

Tisdagen:
Tanken är att det ska bli ett nattpass igen, men vi tycks lite trötta. Uppstigningen sker inte som planerat och vi somnar snart om. Vi öppnar morgonpasset med att tillverka drivankare version1,3, återigen en IKEA kasse och spännband. Ett drivankare som kom att följa oss under hela resan. Testar ytterligare några ställen men enbart torskarna är vakna. David tar en livlina och ringer en polare och rådfrågar. Polaren konstaterar att ström går före botten, sand går före hårdbotten, svart gräs är dåligt och dåligt är även bifångster i form av torsk och kolja.

Vi hade fångat mycket svart gräs, många bifångster och helt hoppat de mest strömsatta sunden. Vi tänkte om, väljer att fiska i sund som strömmar mer, även om botten inte är toppen. Vi testar och att ha några meten ute (det heter inte trolling om man kör under 2 knop), dessa resulterar i några torskar samt i några bitna sillar och sejar. Ganska rejäla bitmärken som man om man vill skulle kunna härleda till kveite-flundror efter som dessa har tänder till skillnad mot torskarna. Vi blir utan flundror denna dag.

Gör ett tröstsläpp vid pelletsfabriken och fångar fetaste Torsken i mannaminne. Det rinner pellets ur i alla fall två hål. Fortsätter den sin livsstil kommer snart norges nya Torskrekord från en pelletsfabrik inomskärs... Ser inte lika tjcok ut på bilden som iverklighet, men tro mig:)

Onsdag:
Onsdagen var det dags för nattpass igen, lite trötta i ögat var vi då andra stugmedlemmar gjort raketen kvällen innan. En högljudd raket. Vi hoppade dock upp, det duggade. Vi satte oss i båten, regenet tilltog. Vi åkte lite båt, regnet växlade upp igen. Vi stannade båten och tittade på varandra. Jag föreslog lite försiktigt att det nog bara var en skur, vi skulle nog snart köra igenom. Måste erkänna att en bäcksvart horrisont och bäcksvart allt annat talade emot den teorin men man måste testa. Vi kom dock inte igenom nån skur utan det fortsatte forsa, en komplett dusch var snart ett faktum. Vi åkte hem igen. "va fan håller jag på med känslor" infan sig på vägen hem när vi kämpade för att se något framföross i det nattsvarta ösregnet. Väl i hamn konstaterade vi att vi bara varit ute och sköljt av grejerna, inget kosntigt med det. Saltvatten är dumt att ha på utrustningen. Vi somnar om och åker ut igen på förmiddagen.

Vi åker mot stället där david tidigare fångat sin 8,9 kg och börjar veva våra jiggar upp och ner. Något som vid det här laget har börjat bli ganska tråkigt. Efter några timmars upp ner fastnar jag i en tångruska 10 meter under ytan, jävla skit... Fortsätter veva, det följer med snällt. Bakom båten lossnar jiggen. Tångruskan börjar röra på sig, vänder vita sidan upp och David konstaterar " du har en följare". Kortslutning i hjärnkontoret, när Kveite-flundran väl anföll hade jag fullt upp med att veva "tångruska". Fisken måste huggigt och simmat med, ett mothugg hade nog varit på sin plats. Svårt att uppskatta vikten men den vägde nog 10 i alla fall. Den fisken föll (nästan) för en grå lite glittrig shadjigg i 15cm klassen med ett ganska lätt gult huvudet. Forsätter veva upp och ner och David bränner kanske ett flundra hugg, det höll emot bra i alla fall.

Det är i alla fall fina mijöer när det inte nappar:)

Under kvällen reviderar den andra hälleflundra båten sina uppgifter om vart de fångat sina fiskar, ett mönster börjar träda fram. Huggen har varit på två olika sidor av en fjord, runt 20 meter djupt och med direkt närhet till djupt vatten. Inte så mycket sund och ström, utan mer riktigt nära djupt vatten.

Torsdagen:
Vi åkte till stället där den andra båten haft sina flundra kontakter, ett sund i spetsen på en stor ö, det kom liksom en liten ö utanför. Sundet övergick sedan i en sandbotten som låg i direkt anslutning till ön på ena sidan och sen till djuupt vatten utanför. Det kändes hett. Vi gled dock igenom utan någon hällekontakt. Vi flyttade oss istället till platsen där jag haft mitt bomhugg dagen innan. Det händer dock inget och misströstan är total, uppgivenheten ett faktum och hat kärleken til denna vedervärdiga fisken flundra värre än någonsin. Ve bestämmer att bamse-flundrorna får vänta. Vi åker istället ut å ser om vi hittar nått spännande på några toppar. På topparna finns små sej, stora mängder småsej. Stundtals så man inte ser botten och ekolodet fullständigt ballar ur. Riggar ett sanslöst mjukt spö, skickar ner en häckla och bunkrar hugg. Det är kul när det nappar, man kan få många. Efter att ha vevat lite sej åker vi hem. Mäkta bitter bestämmer jag mig för att torsdag är raketdag. Lanserar under kvällen den fantastiska teorin att man fiskar bättre när man är bakfull, för man tänker mer som en fisk då. Snarkningarna i stugan slår nya rekord och nattsömnen är omöjlig en raket i blodet till trots. Får inta formation ostbåge i soffan i köket och somnar så sakteliga in.

Fredagen:
Trött i ögat vaknar jag till liv vid strax före 0800 och käkar frukost. Lars och David ser förväntansfulla ut när jag idag ska visa att jag fiskar effektivt, för jag tänker som en fisk. Vi öppnar med att leta lite sej, ett fiske som jag tror valts på ren jävelskap. Sejfiske går ut på att veva en prik upp och ner fort som fan genom vattnet. ner 50 meter, upp 50 meter, ner 50 meter... En aktivitet som harmonerade föga med dåvarande kemiska ballans. Vi gav dock ganska snart upp, fanns liksom inga sejar. En 4 kg var allt vi mäktade emd att kroka. Vi drog mot flundra ställena,börjar veva jiggar upp och ner. Det enda sättet att få det att bli tråkigare att veva en jigg upp och ner är nog att vara bakfull när man gör det. Smärtsamt. Flundrorna uteblir som vanligt och vi väljer att köra lite trolling på sandbottnarna utanför ön, fan va skönt det är med spöhållare. Huggen uteblir dock och snart är vi tvungna att bita i det suraste av äpplen och konstatera att det blir inga fler kveite-flundror den här resan.