Gamla fisketurer i Thailand.

Eländigt jäkla skitväder. Har suttit och drömt mig tillbaka till fjärran länder med trivsamt klimat. Jag tänkte att vi skulle ta upp en gammal, men knappt påbörjad tradition. Det är nämligen dags för den utlovade adventsspecial nummer två. Den tycks vid första anblicken något försenad, och det är en helt korrekt iakttagelse, andra advent var för ganska länge sedan.

Dagen till ära kommer det att bli en liten resume av tre olika fisketurer i Thailand. Det är inte alltid helt enkelt att komma iväg på ”rätt sorts” fiske när man förvirrad och solbränd skall förmedla sina önskemål på knackig thaiengelska till någon som svarar ”No problem” till precis allt man säger. Om vi ska ta slutsatserna redan nu, så får man vid fiske precis som vid allt annat ungefär vad man betalar för, och att man som total fiskeidiot kan får svårt att förklara sina märkliga prioriteringar och önskningar. Ingen aning om vart våra bilder tagit vägen, det blir därför precis som vanligt en skildring utan bilder…

Den aktuella thailandsresan skedde under gymnasietiden, jag skulle tippa på att det var typ 2005. Två veckor skulle vi spendera på svenskön Phi-Phi. Resesällskapets (Mossing) moster jobbade som dykinstruktör där så tanken med resan var att softa, ta dykcert och fiska lite. Vi hade packat med oss ambitiöst mycket fiskeprylar, 3-4 spön var som vi tyckt mer i ett avloppsrör. En paketering som uppenbarligen såg osedvanligt ovanlig ut för vi fick dra skiten genom varenda kontroll som fanns. ”ni måste följa med här...” Efter detta förstår jag precis hur jobbigt det måste vara att flyga som Muslim.


Första turen:
Dag tre var det dags för första fisketuren, fisketuren förmedlades av dykmostern och tillsammans försökte vi få fram att vi ville fiska stora fiskar, GT, Barracuda, kingfisk osv osv. Det var lugna puckar lovade vår fiskeguide som vanligtvis jobbade som taxibåtschaufför. För en kostnad av 70 kr per person!? Skulle vi leta oss ut på en liten kvällstur. Nåväl, de verkade trevliga och 70 kr känndes överkomligt:) Vi åkte en bit ut innan vi skickade ner diverse handhållna fiskeprylar över vad som verkade vara en 10-15 meters djupt grund. – ”Vi ska nog fiska betesfisk”. Tänkte vi och började veva upp små korallfiskar för blotta livet, den ena såg mer utrotningshotad än en andra. Timmarna gick och vi började fundera på om vi snart inte hade nog med betesfisk. Timmarna fortsatte gå och det tycktes allt mer uppenbart att det var decimeter stora korallfiskar på handhållna 0.80 vindor som var dagens fiskeupplevelse. Vi försöker förmedla att vi gärna fiskar nått annat. Under diskussionen tycker jag mig uppfatta ordet trolling. -.”Jajjamen, det vill vi göra!” Hojtar jag glatt. Mr thailand och den andra besättningsmannen börjar leta lite i våra lådor. De ratar Rapala magnumar, supershad, sliver och diverse andra wobbler man som novis skulle kunna tänka sig att använda. Istället fullständigt lyser det i ögonen på dem när de ser en liten, liten Nilsmaster Big Mouth, den är visst bra den. Till spö nummer två håller de fram en reflexspinnare, den är visst också riktigt, ritkigt bra.

Båten intar trollinghastighet på 8-10 knop och vi får instruktioner att släppa ut våra beten. Vi försöker protestera, att trolla en reflexspinnare i 10 knop kommer inte under några omständigheter att bli bra. Det kommer tvinna linan nått fruktansvärt! I thailand verkar dock inte spinnare tvinna linan, den skulle ut bakom båten. Sen åkte vi farligt nära land bland snorklande västerlänningar och bränningar. Jag kan faktiskt ha haft hugg på min big mouth, men det var minst sagt svårt att känna skillnad på hugg, sten eller snorklare i thailandsfart. Vi blir mätta på trolling ganska fort och signalerar att vi vill hem. Vi vevar in prylarna, eller försöker veva in dem. Minsta lilla slacklina på spö nummer två resulterar i 500 varv snurr runt toppöglan. Så då fick vi det bekräftat också, spinnare tvinnar linan även i Thailand, 50 meter flätlina fullständigt åt fanders.

Ny taktik:
Vid nattens eftersnack konstaterar vi att fisketuren inte riktigt var vad vi hade hoppats på. Trots medling från dykmoster väl införstådd i det något säregna språket thaiengelska hade vi inte riktigt lyckats förmedla våra önskemål. Vi bestämmer oss för att försöka igen. Valet faller på Mr Blue, en härdad öldrickande tysk. Vi träffar honom på en bar kvällen innan vi ska ut. Han är lite sådär tyskt myspysberusad och förklarar att han gärna vill ut och fiska. Språkbarriären svenska-engelska-tyska känns mer lätthanterlig. Han har fiskat från Phi-Phi länge. En dag för många år sedan tröttnade han på tyskland och sålde bil, båt, hus, och fru för att flytta till Thailand där han öppnade en charterverksamhet. I vanliga fall brukar han ta mer betalt, men det var så länge sedan han var ute så vi får åka med lite billigare. En 24timmars tur utlovas mot 1 200 kr per skalle. Ett pris som känns ganska schyst, mr blue besitter en fullutrustad big-game båt och vi kommer vara de enda gästerna under de 24timmarna. Vi bestämmer möte morgon efter, klockan 0800 smäller det.

Andra turen:
Strax efter 0800 dyker herr Blue upp, han ser lite trött ut. Mr blue väljer en annorlunda hälsningsfras. Han tar några staplande steg mot oss, ser oss djupt i ögonen och säger. ”OKAY,… SO WE BUY BIG CASE OF BEER!?” Vi tittar lite förvånat på varandra och säger, jo det blir nog bra. Vi delar öl-lådan rakt av i affären och går mot båten. Vid den här tidpunkten i mitt liv var jag en skötsam kille som ännu inte kommit underfund med det fenomenala upplägget att på svenskt vis supa sönder alla utlandssemestrar. Jag insåg därför situationens allvar, det kommer förmodligen inte ens finnas vatten på båten. Jag ursäktade mig och sprang in på en affär och köpte 3 liter Coca-Cola. Mr blå tittar på mig, lyser upp och säger något i stil med ”good thinking!, i have samsong on the boat” Samsong är då Thailändsk whiskey.

Väl på båten känns det riktigt bra, det är lite tiagra rullar och sånt som står uppställda på sidorna. Tiagra rullar brukar seriösa skeppare ha, det har jag sett på bilder. Vi tuffar ut på sjön och mr blue presenterar oss för besättningen. Där finns en thailändsk kapten (jag tror det måste vara en kapten från thailand) samt en annan tysk. Tysk nummer två är en långhårig övervintrande hippi som förmodligen väntar ut bättre tider utomlands. Ganska snart kan vi smyga ut lite små bläckfiskar bakom båten. Vi får förklarat för oss vi fiskar betesfisk, det känns bra att veta. Det nappar friskt och vi kan vinscha in flertalet tonfiskar på några kilo. Ganska exotiskt för en lantligkille från kil. Jag laddar ett 9 fots spinnspö med en 7000 rulle och skickar ut en liten bläckfisk bakom båten. Får några tonfiskar, största på kanske tre kilo som faktiskt bjuder på ganska härligt motstånd. Vi hänger ut betesfisk på de stora spöna och trollar oss mot slutmålet. Slutmålet är ett avlägset rev där det inte brukar vara så många som fiskar, mr blå tror på potentiellt kanonfiske. På vägen dit cirkulerar vi lite kring några träd som är ute och flyter, träd är visst grejen inom big-game fiske. De drar visst fisk som inget annat. Vi ser några mai-mai(?) och upptäcker även ett par spjut (svärdfiskar) som spanar in våra beten, men det faller tydligen inte riktigt i smaken.

Vi trollar vidare och fortsätter fånga en hel del mindre tonfisk och några barracudor. Fram mot eftermiddagen börjar vår övervintrande tyska hippi tillaga en lunch. Han väljer att göra det enbart iförd ett par Adidas-tanga, förmodligen mest för att han vill visa upp sin piercade bröstvårtor som tillsammans med den utsläppta frisyren ger ett nära på oseriöst intryck rent kockmässigt. Maten smakade det estetiska till trots helt fantastiskt gott och bestod av rykande färsk tonfisk, lite ris och någon brödvariant. Vi anländer till slutdestinationen strax innan det mörknar. Vi ska meta lite på kvällskvisten innan det är sovdags. Mossing fångar en long tom som är något av en exotisk variant av vår näbbgädda. Den mätte över 105cm och var därmed ett fint exemplar. Vi siktar främst på hajar med våra meten, men de verkar inte intresserade. Jag svingar lite poppers ut från båten, det har redan blivit mörkt. Mitt i invevningen plaskar det till nått djävulskt, det låter som om en hel flock gnuer korsar oceanen, men inget händer? Det plaskade nära min popper men vad det var eller om det försökte döda den har jag ingen aning om. Resten av båten slumrar snart till och är sådär charmigt båtberusade precis som brukligt i Thailand. Själv kan jag inte sova utan går fram och tillbaka på båten och filosoferar. Bestämmer mig för att bottenmeta lite. Firar ner ett tackel med några små fiskbitar på. Det tar en stund innan det nappar, det är kolmörkt och tyst. Jag börjar veva upp och kan i skenet av en svag lanterna urskilja en märklig fisk. Piggar överallt och den ser verkligen uppenbart giftig ut. Jag håller fisken i linan och kikar på den mystiska varelsen. Ingen aning om vad det är, den ser helt livsfarlig ut. Bestämmer mig för att kalla in experthjälp, går till tanga-tysken och frågar vad det är som hänger i linan. Tanga-tysken tittar på mig med trötta ögon och säger ”wery tierd now, we do that tomorrow” sen vänder han sig om och snarkar vidare. Jaha!?. Lyckas efter några om och men hålla fisken mellan två skärbräden och dra ut kroken med den längsta tången jag hittar. Kastar fisken i havet igen och bestämmer mig för att sluta meta. Har än idag ingen aning om vad det var jag fångade.

När vi vaknar på morgonen vill det sig inte bättre än att vårt avlägsna rev invandrats av japanska dykturister som simmar runt harpunerar valar eller vad de nu brukar pyssla med. Så typiskt japaner att ta för sig och tro att de äger hela stilla havet. Vi gör ett försök att trolla lite på sidan av revet med det dyker snart upp fler dykbåtar så vi styr hemåt istället. Vi riggar ut lite rapala magnumar och kör trolling hemåt. Det hugger ytterliggare några fler barracudor men ingen med riktig storlek. Efter ett tag kommer ett hugg som får tiagra rullen att sjunga toner vi inte haft glädjen att höra förut. Jag får spöet i handen och kan i samma stund se en stor sailfish (svärdfisk med jättestor ryggfena) fullkomligt flyga fram över vattenytan. Rullen nästan övervarvar och jag myser. Då dyker en nybajsad mossing upp, han har suttit på toaletten (man gör det ofta i thailand) och poängterar att det faktiskt var hans hugg. Han har rätt, med darrande underläpp lämnar jag över spöet. Fighten som kommer är inte så mycket att hurra för, fisken tog ut sig ganska rejält i första rusningen. Mr blå poängterar att vi måste ta det försiktigt, sällan sailfisharna hugger på wobbler, och krokarna sitter förmodligen dåligt ute i svärdet. Ganska snart kan vi få tag i tafsen och bryta ombord en rejäl sailfish. Minns jag rätt vägde den 28kg och var ca 240 cm lång? Jäkligt frän var den i alla fall. Då vi köpt en rabatterad tur skulle den avlidas, fisken skulle säljas till fiskmarknaden för någon oansenlig summa pengar, detta för att ligga och se frän ut på någon fiskresturang. Tydligen äter man knappt sailfish i Thailand, men man använder dem ofta i skyltfönstren för att övertyga västerlänningar om att det är på just deras seefood-bufe man ska bli magsjuk.

Vi återvänder till hamnen och är helt klart nöjda, många upplevelser rikare. Förutom de landade fiskarna får vi även se en brutalt stor manta simma runt båten. Vi stiftar även bekantskap med en blåsfisk. Fruktansvärt underhållande varelse, lite som en kamakazie pilot, fast den startar i vattnet och åker mot ytan, och jag tror dess möjligheter att döda något när den bryter ytan är stark begränsade, men den delar kamakaziepilotens ganska unika självmordsbenägenheten under den okontrollerade uppstigningen. Många fiskar dör av någon dykarsjuka variant efter att de på detta geniala sätt flytt fältet.

Tur 3
Jag känner mig inte helt färdig med fisket, jag bestämmer mig för att försöka en gång till innan vi åker hem till Sverige. Mossing åker på dyktur istället och får simma med både valhajar och mantor… Jag åker ut med Thailändare vars namn tydligen är förvånansvärt likt mr kyckling på Thai. Ingen aning om så var fallet, men vi kallar honom i brist på annat för mr kyckling. Mr kyckling och jag kommer överens om att det är stora fiskar Anders vill fånga. Sailfish och kingfisk barracudor osv osv. Vi hoppar i mr kycklings båt och vi tar sikta mot vad jag tror är en ganska grund sandbotten, firar ner en varsin häckla och firar snart upp några små silliknande fiskar. Vi fiskar ganska mycket sillimitationer och jag börjar ana missförstånd igen. Men mr kyckling visar att vi övervunnit språkbarriären och förstår varandra till fullo, han pekar utåt mot måsar som dyker för blotta livet och säger kingfish tätt följt av massa annat jag inte förstår. Jajjamensan säger jag leende och förväntansfull. Framme bland måsarna kan jag konstatera att det för det första inte är några vanliga måsar, de är sanslöst snabba, och ännu snabbare är betesfisken och ännu ännu snabbare är fiskarna som jagar betsfisken. Stora områden av jagande fisk åker runt i faslig fart kring båten, det bara smäller till så är de 100 meter bort.

Mr kyckling börjar tackla våra två spön. Groteskt stora saltvattenshärdare pennrullar och 5fots spön med action som en vedklabbe är det som ska användas. En enkelkrok fäst i några decimeter vajer knyts på linorna, vi sätter enkelkroken i ryggen på betesfisken och skickar ut några meter lina. Sen bygger vi ett flöte av en frigolitbit, vi fiskar alltså mer eller mindre med betesfisk och frilina. När vi kommer till andra spöet visar det sig att det är trasigt, det går inte att släppa ut lina. Mr kyckling tycker det är helt okay med ett spö. Jag letar fram mitt resespö som jag smög med mig, ett 4delat 9 fots 40-80 gram spö med en calcutta 400 på. Mr kyckling tittar på mig med en blick jag anar att killarna i pridefesivalen får ofta, mr kyckling var inte imponerad, flätlinan var inte något mr kyckling trodde speciellt mycket på. I mr kycklings ögon var min utrustning ett muminspö. Jag fick dock hänga ut det och hoppades att jag skulle kunna visa att man kan uträtta stordåd även med nedskalad utrustning.

Sen började väntan, det var ruskigt jävla varmt. Jag drack vatten för blotta livet och höll på att dö av värmeslag under soltaket på longtailbåten. Mr kyckling satt i solen och rökte något som gjorde honom allt gladare. Timmarna gick och jag tror jag slumrade till i min kamp för överlevnad. En munter mr kyckling väckte mig, det knarrade till i den kraftigt överdimensionerade pennrullen. Mr kyckling gjorde mothugg och gav mig senare spöet. Det gick inte att veva, slirbromsen var åt fanders och den gick inte att ställa hårdare. Mr kyckling fixade dock biffen och började handveva in min potentiella storfångst, jag fick order om att veva in alla lina han drog in, så lite delaktig var jag. Efter den föga upphetsande fighten kunde vi håva en 9kg kingfish, en fräsig fisk som nog hade gjort sig på vettig utrustning. Strax efter att vi landat fisken så är det dags att dra sig hemåt. Jag får halva fisken och mr kyckling tittar lite bister på mig när dricksen uteblir. Jag lämnar min halva till thaifolket i dykshoppen som bjuder till på grillad kingfish, sällsynt gott!