Gösprojekt på nya domäner

Jag, Adam Karlstad och Don Joan (Jonatan) bestämde oss för att testa ett nytt gösvatten. Ett litet projekt är aldrig fel, eller ja de är faktiskt nästan alltid fel rent fångsresultatmässigt men om man bortser från den lilla detaljen är projekt riktigt kul.

Klockan 0530 slöt vi upp och började packa in alla prylar i bilen, ganska snart kunde vi i vanlig ordning konstatera att en Audi A4 har häpnadsväckande små innerutrymmen. Ska man lasta prylar är det liksom volvo kombi som gäller. Man kan säkert ha en jeep också men i ett storleksfixerat samhälle känns det aningens onödigt att skyllta med att det är precis där det brister. En Volvo kombi som inte drog kopiösa mängder bränsle, en Volvo kombi som inte hade som vana att köra fast så fort det inte var nedförsbacke, det vore en exemplarisk bil.

Med GPS:ens hjälp navigerade vi oss ut i obyggden och kunde lite förvånat notera viss islöshet under broarna vi körde över, jaha? När vi anlände till platsen vi skulle gå ifrån blev därför den oundvikliga frågan: finns det ens någon is därute i dimman? Det var duktigt långt till den tilltänkta fiskeplatsen och vi var mycket nöjda över det förutseende beslutet att lägga in en punkt i en bärbar GPS. Så vi lastade släden med fiskeprylar och gick utåt, in i dimman, sen såg vi inte land på ganska många timmar... Sikten var kanske 50-60 meter och vi fick hela tiden kika på gps:en så vi gick år rätt håll. Det hela började kännas precis sådär hopplöst som ett projekt i inledningsfasen så ofta gör.

Ungeför klockan 0800 kunde vi borra de första hålen, vi letade efter en friliggande platå på 10-12 meter som är omgiven av djupare vatten. Ganska snart fann vi vad vi sökte, vilket var högt över förväntan eftersom dimman inte lät oss ha någon aning om vart land egentligen bodde. Vi riggade ut prylarna, mörtarna placerades från iskanten ner till 12 meter. Ett uppfriskande vinterregn svepte över oss och en behaglig blöta började sprida sig över kroppen, det blev lite väl fuktigt när dimman allierade sig med snålblåst och regn. Vi började längta efter de där hamburgarna vi skulle grilla senare, oj vilken värme de skulle sprida. Vid 0900 fäller det för första gången, en högt fiskad mört har lockat en 2-3kg gädda till hugg. Fisken återutsätts snart och det fäller på ännu ett spö, en lite bättre gädda på 4-5 kg är uppe och vänder på isen, även denna faller för en mört ganska högt upp i vattnet. Sen fäller det igen, den här gången är det bättre motstånd men strax innan iskanten smäller floucarbon tafsen... Gäddorna tycks talrika, men vart bor gösarna?

Klockan närmar sig 10 och vi börjar prata hamburgare på allvar. Jag förklara stolt att jag länsat mitt kylskåp och vi har ost, tomat, gurka, sallad ketchup dressing och allt möjligt, mums skulle det bli. Vi avbryts i våra lunchtankar med ett försiktigt hugg på ett av spöna, vippan stannar i hålet. Ett lite sådär typiskt gösbeteende vissa dagar. Adam Karlstad springer dit och kan ganska snart hissa upp en fin gös på isen, 4,1 kg och hela 80 cm lång. Fränt, det funkar tänker vi och tittar på varandra i det dimmiga regnblöta och allmänt vedervärdiga vädret. Sen fäller det lite längre ut, återigen på Adams spö. Adam visar att det är biolog man ska vara och slänger upp ännu en gös på isen, snäppet större än den första, 4,3 kg och 82 lång. Båda gösarna bet mörtar 2-3 meter under iskanten.





Vi återvänder till basecamp och ska laga hamburgarlunch. Jag inser ganska snart mitt misstag, nog för att jag har tömt hela kylen på ätbara grejer, men det är i frysen hamburgarna bor. Jag försöker förklara för mina förhistoriska medmänniskor att kött är inte allt, vi kommer kunna göra jättegoda vegetariska hamburgare. Argumentationen är dock helt meningslös och Adam och Jonatan ser ut som om de tappat sista glasskulan i sanden. Lunchen var kanske inte världsklass, det fick helt enkelt bli hamburgarbröd med lite grönsaker och ost som värmdes på grillen. Det konstanta regnandet gjorde att ena sidan blev blöt och andra sidan blev rejält bränd. Blött bröd med bränd underdel, mums!

Efter lunchen fortsätter det att fälla lite, men vi krokar nästan inga fiskar, vipporna strular lite och fäller inte som de borde. Bitmärken ser lite gösiga ut även om det naturligvtvis är svårt att vara säker. Vid 1230 börjar mina hungriga och blöta medfiskare låta lite som en dagisklass på en regning friluftsdag, det är inte mycket som är bra. Det hela vill sig inte bättre än att vi viker oss strax efter 1300 och går in i dimman igen.

Projektet fungerade och ett nytt försök blir nog redan i morgon:) Jag är ledig några dagar då förhoppningsvis sista tentan i mitt liv skrevs i morse, snart tar dock uppsatsskrivandet vid men det tar vi när det kommer. Först ska det firas tenta med bamsegösar:)