Retardoz KM och en Serie missöden.

Det var viss beslutsångest inblandat kring beslutet om hur helgen skulle spenderas. Det fanns massor av godsaker att välja på. Första möjliga aktiviteten var femte tävlingen i Kils trolling Km. Ett annat alternativ var en omtalad Oktoberfest i Finnspång, den tredje sysselsättningen var Retardoz årliga gäddkm.

Valet föll tillslut på Gäddkm med Retardoz och på fredag 0600 styrde jag bilen mot kil och hakade på båten. Efter några mil började viss vinglighet uppstå, stannade till på en rastplats och undersökte. Det såg stabilt ut, jag fortsatte men det upplevdes fortfarande lite vingligt. Gick ut och kikade på trailern igen men kunde inte hitta något som var uppenbart fel. Mäkta förbryllad fortsatte jag att åka lite försiktigt i förhoppningen om att vingligheten bara var inbillning. Kanske var det jag som hade stabilare referenser än vanligt. Vinglingen gav sig dock inte och snart gick det upp för mig att jag under mina kontroller glömt minst ett väsentligt hjulpar, de på bilen...

Stannade vid närmsta mack och kunde med mina tränade mekaniker-ögon helt utan tvivel konstatera att det borde vara mer luft i mitt ena bakhjul. Mitt tränade mekaniker-öra kunde dessutom höra hur den sista luften stillsamt flydde ut ur det allt mer hoppsjukna däcket. Attans oflyt! Hittade en sån bärbar luftburk på macken och kunde pumpa däcket lite innan jag snabbt begav mig mot rampen och kunde välta i båten.

Fan, jag har jättepunka, luften flydde däcket snabbare än en synsk jude flydde 30-talets tyskland. Bestämde mig för att skifta till reservhjulet direkt, slippa greja med det när det blir mörkt sen. Hittade en liten Audi original domkraft som jag efter lite logiskt tänkande kunde klura ut vad som var upp och ner, fick att fungera hyfsat bra. Monterade den under bilen och vevade på. Det gick sådär, inte helt oväntat sjönk den ner i gruset. Snart hade den sjunkit till den grad att det inte gick att snurra veven varken upp eller ner, gruset tog i. Lite flopp sådär, bilen var halvhissad och domkraften satt fast... Lite grävande och en välplacerad spark löste som alltid situationen och jag kunde snart med hjälp av en planka som mellanlägg hissa bilen på ett föredömligt sätt. Reservhjulet var snabbt på plats.

Ett litet däckbekymmer skulle minsann inte kunna få luften att gå ur mig, ett litet gupp i uppförsbacken gör varken till eller från. Skjutsade upp det trasiga däcket till en däckfirma och for ut på sjön. Hade i fiskeprylarna vid 1030 och öppnade tidigt med en Tomic 7tum gädda i 2kg klassen. Strax därefter bommade jag ett hugg på en Westins Jerk, svåra beten att kroka på det där. Sen kom en liten stiltjeperiod och jag flyttade mig längre ner i sjön. Plötsligt skramlade det till i spöna på högersidan. Skramlande spön brukar vara ett säkert tecken på att det är fisk på gång. Men när jag tittade upp syntes inget. Märkligt? En titt på planerlinan visade en linutlösare som hängde nästan rakt ner. Märkligare? På något mystiskt sätt har linan smällt av mellan wobbler och linutlösaren, innan det löste ut. Måste ha varit en skada av rang på 0.46 linan för att åstadkomma en sådan sak. Ganska snart högg en uppenbart begagnad gädda på runt 7,5 kg, trasiga skador på underläppen och en föga optimal placering av några gälbågar strax utanför gälarna talade sitt tydliga språk. Gäddan föll för en bomber 17a.

Sen kom ännu en döperiod som efter någon timme avbröts av ett sällsynt långsamt hugg. Planerlinan veckade lite bara. Plockade ner spöet och ryckte till. Fisken svarade med en djupdykning och tröts 35 meter på räkneverket gick linan ner bara några bakom båten. Det kändes helt klart gösigt, fisken hade inte gjort ett enda knyck när bara några meter återstod. Snart gled en stabil gös-sida upp bredvid båten, en riktigt fin oktobergös hade bitit över en speedad super shadrap i det 10 gradiga vattnet. Helt enligt regelboken.

Strax efter gösen avbröt jag och körde mot SteamReich där KM skulle hållas. Där väntade fler deltagare och snart var den traditionella pizzabeställningen klar och några finöl ett faktum. Kvällen blev ytterst trivsam men kanske en aningens långvarig. Lite trött i ögat hoppade vi upp runt 8. Det var dimmigt ute så vi tog det lugnt, det brukar ändå sällan nappa i dimma. Vi åkte ut strax efter 10, mötte en annan Retardoz båt som drillade för fullt. Det var tydligen jordens napprusch, vi kunde se när de håvade en 9kg fisk som skulle bli helgens vinnarfisk. Vi fick en liten tramsgädda på en supershad precis när dimman lättat, sen var det stiltje. Missade 2 hugg i följd på en supershad och på en Whitefish och plockade en snärta på en bomber 17. Sen blev det döda havet igen. Blomman valde som ni ser på bilden att likt förra året bemöta fisken med en lugn, avslagen, avslapnande och ganska avvaktande taktik.

Under dagen noterar mina tränade skepparögon att aktern ligger lite väl lågt. En kik under garderobsdörren i aktern visar på ovanligt högt vattenstånd, typiskt. Vi pumpade lite i den portabla länspumpen. Egentligen är den inte portabel men efter en reparation blev den det. Vanligtvis sitter den in i en begränsad liten balja i mitten på båten, där har teknikern på Crescent verkligen tänkt till. Pumpande flöt på fint och det var en enkel match att hålla jämna steg med läckan. Men vi höll modet uppe, inte ska väll en liten läcka sänka vare sig båten eller humöret. Det krävs mer än ett gupp i uppförsbacken... I brist på egen massäck har Ove sponsrat med en riktig höjdare, kalla fiskbullar och polarkakor. Vi bränner ett hugg till på slutet av dagen men kastar snart in handduken.

Lördagskvällen blir i retardoz mått mycket lugn och städad. Detta kan vi nog delvis tacka björnidet (torsbys bästa och enda krog) för. De hade nämligen stängt, så det blev tidigare i säng än tänkt. Betydligt piggare gick vi ner mot båten, ingen dimma idag och vi skulle vara med i morgonruschen idag! Det kom ingen morgonrusch, utan dagen utvecklades till segaste dagen i mannaminne. Vi roade oss med att pumpa lite vatten ur båten och kunde efter lite detektivarbete härleda läckaget till de nedre bultarna till motorn. Lite mer sikaflex gör nog susen, inga bittra miner här inte. Vi lyckades med nöd och näppte rädda namnet mot slutet av dagen genom två små snärtor, en på Westins jätte och en på sjunkande SuperShad. Hittade en trapp på vägen in, det var oväntad. Valde att göra världens båtägare en tjänst och världens propellertillverkare en otjänst och plocka upp den ur sjön. Trätrappor blir förövrigt häpnadsväckande tunga av att ligga i vatten.

Strax efter att jag trailat upp ser jag oroliga blickar från klubbens medlemmar. Vad nu då?, ligger båten åt fel håll? Uppochner? Näedå, så var det visst inte. Istället är det ett hjul på trailern som gnisslar och gnasslar och låter allmänt osmort. Några bittra svordomar och ett par dommkraftar senare är det smärtsamt uppenbart att hjullagret har gått åt fanders. Hjulet glappar flera cm. Jahapp, kul... Den löjligt positiva fasade blir allt svårare att hålla upp och faller snart likt en blondin framför basshunter. Bara att skruva ihop skiten igen och byta nästa däck, det på bilen, den är inge roligt längre. Båttrailer-eländet blev kvar på SteamReich och jag åkte hem...

En serie motgångar har hållit humöret nere lite grann. Autoekonomi har dock intygat att de har rätt hjullager lagrat i deras lager. Förhoppningsvis får jag med mig min händige bror i afton så är problemet snart ur världen En tub sikaflex till motorbultarna och det kan kanske bli Mellerud i alla fall? Lite sugen på NM är jagJ