Telefonjävlar...

Dessa nedrans telefoner. Hur svårt kan det vara att göra en telefon som håller? Jag känner dagsländor med längre livstid än de telefoner jag provat. Nu låter jag kanske sådär bitter, och det är väll kanske sant, men jag har egentligen inte särskilt hårda krav på en telefon. I den bästa av världar skulle en telefon kunna göra följande:

1. Ringa folk
2. Smsa folk
3. Ta nått kortliknande
4. Inte ha menyer segare än pensionärer som ska dra femtioelva bonuskort på konsum
5. Hålla ihopp

De telefoner jag haft är:

1. Nokia 3310: Death bye nån som snodde den
2. Nokia 3330: Death bye gick i sönder
3. Samsung hitler telefon: Death bye aggression pga dåliga menyer
4. Hajfena: Death bye gick i sönder
5. Ericsson T200: Death bye gick i sönder
6. Nokia Vädersäker ett: Death bye långsam gåsönder
7. Nokia Vädersöker två: Death bye dåliga menyer tillslut även gåsönder
8. Nokia Express music någonting: Death bye gick sönder

Samtliga telefoner jag haft klarar faktiskt punkt ett och två. Även punkt tre nåt de flesta upp till. Men sen blir det svårt, alla telefoner har börjat ramla isär och bli allmänt defekta. Konstgjord andning i form av eltejp och lim och sådant har ökat livslängden med några månader. Förra telefonen jag hade, en Nokia någonting vädersäker Whatever hade menysegheter som inte var av denna värld. Man fick inte trycka på för mycket knappar för snabbt, dvs mer än ett kommando i minuten, då hängde den sig. Man var tvungen att planera in när man ville öppna ett sms så man kunde trycka, lägga bort telefonen, ta en charter-resa och sen öppna sms:et när man kom hem. En lite rolig incident var när Anders som förvirrad värmläning as stressad försökte köpa sms biljett till tunnelbanan i Stockholm. Det tog flera minuter att öppna sms:et och tunnelbanan han försvinna både en och två gånger. Lyckligvist visade det sig att avgångarna skedde något oftare än på den värmländska obyggden.

Nuvarande telefonen är en Nokia expressmusic whatever. En telefon som panikvaldes en halvtrött söndagsmorgon i somras efter att förra telefonen kastat in handuken på riktigt och det inte längre fanns varken möjlighet lust eller motivation att hålla den vi liv längre. Ibland måste man släppa taget och tänka på vad telefonen vill, det är inte shyst att hålla igång en uppenbart död telefon för länge. Faktiskt den bästa telefon jag haft, har fungerat riktigt klockrent. Men igår slutade displayen att funka på eländet, den är inlämnad nu och jag hoppas på att den överlever ingreppet.

Fick tag på ett riktgit lik till telfon hos mammamor som får tjänstgöra som bundsförvant ett tag. En liten nackdel är att den är sammansatt av delar från olika telefoner, färgerna matchar sådär, och jag ser redan eltejpsbehov. Inte för att jag är den som är den vare sig när det gäller färger eller för den delen eltjepade konstruktioner. Men ändå, det tar emot att svara i telefon offentligt.