Halvdagsfiske och Bröllop

Måttligt inspirerad drog jag 0500 undan gardinen och kikade ut på ett gråtrisst duggregnande Karlstad. Efter att ha övertygat mig själv om att regnet alldeles säkert enbart är tillfälligt meckade jag i ordning några mackor och satte mig i bilen mot Kil.

Sjösatte alla prylar strax före 0700 men första hugget lät som vanligt vänta på sig. Vädret är blåsigt och regnigt som vanligt... 0930 pratar jag i telefon med en av kils största ranchägare, under samtalet hugger det ordentligt på ena ytterspöet. Fisken går tungt och gör några tjuriga utras åt sidorna, den stannar dock ganska snart och verkar därefter mest fokusera på att vara oströmlinjeformad. När det är ca 15 meter kvar börjar det bli liv på fisken igen, den gör flera explosiva rusningar farligt nära propellrar och annat. Tippar fisken till 6-7 kg, krokarna sitter dock kass det hänger och flänger 5/0:r och slänger kring gälarna och jag känner mig lite osugen på ett gälgrepp. Letar reda på håven och kan snart lyfta in en gädda som helt plötsligt ser lite större ut.

Vid vägning visar sig gäddan väga 9620 minus en ikea kassa, som kanske väger 100-150 gram? Så säg 9,5 kg:) Lite svårt att mäta galna gäddor men en måttning mot trollingbaren skvallrar om en fisk mellan 105 och 110 cm. Gäddan högg en gammal Yozuri, en wobbler som stundtals levererat ganska bra. Har någon mystisk färg som gör att det blänker och har sig nästan oavsett ljusförhållanden.

Lägger ut grejsakerna igen och snurrar lite på platsen där det högg, det händer dock intet. Jag sätter kurs mot ett nytt ställe och får ganska snart ett hugg på en fourplay 15 cm. En ganska liten gädda på 2-3 kg. En kompis säger sig vara på kräftbetejakt så jag tänkte att jag skulle donera den till honom. Letar därför fram håven, samtidigt som det ringer. Jag är lite anti head-set och sånt. Det krävs någon underlig nonchalant självklar självsäker attityd jag inte besitter för att springa runt och prata head-set hela dagarna. Min teknik är den gamla klassiska klämma telefonen mellan örat och axeln. En teknik jag tycker att jag lärt mig behärska ganska bra genom åren. Jag väljer därför att fortsätta prata i telefonen, jag ska ju bara håva en gädda och styra båten. Försöker dra gäddan över håven men men helt plötsligt lossnar wobbler och flyger upp i båten. Jag tappar balansen och telefonen studsar iväg i båten. Den väljer att hamna längst bak vid batterierna, i en vattenpöl, har dessutom turen på min sida och telefonen ramlar isär vid nedslaget, 3 fina telfonbitar guppar runt i vattensamlingen. Telefonen dog, den gick inte att starta. Det här ändrar dock intet. Jag tänker fortfarande inte köpa något headset. Telefonen kom som tur var igång efter någon halvtimme över varmluften på instrumentpanelen i bilen. Den överlevde för att dö en annan dag.

Strax efter telefonmordet väljer jag att avsluta, lite osäker på vad klockan är och det var det där med att helst inte komma försent till bröllop. Jag hinner fint i tid och 1430 kommer tidigare nämnda ranchägare och plockar upp mig. Vi ska till Boda kyrka. Vart ligger det frågar jag? Förklaringen jag får pekar mot en helt annan kyrka och lite försiktigt och försynt påpekar jag att "är inte det frykerudskyrka?" Vi åkte i alla fall dit, det fanns en bil där och vi kunde ganska snabbt klura ut att där hölls det nog inget bröllop inom vår tidsram. Med 15-20 minuter kvar började vi leta efter den i bröllopssamanhang omåttligt populära Boda Kyrka. Lyckligtvis låg den ganska nära och med flera minuters marginal kunde vi smyga in i kyrkan.

Bröllopet avlöpte fint, allt verkade gå enligt planerna och det var så vackert så. Den lugna harmoniska känslan den trivsamma ceremonin utlöste utbyttes dock snart mot fruktan för en abnorm skratt-attack. Prästen hade lite problem med ordet fortsätta. Prästen ville gärna säga "fotsvetta" istället. Ett ord som inte alls passade i sammanhanget "ni ska fotsvetta att älska varandra" När talets andra Fotsvetta kom insåg jag stundens allvar, jag får inte skratta. Letade fram några verser ut psaltaren och idiotläste, försökte tänka på nått annat och bad till gud (?) att det inte skulle komma några fler fotsvetta. Det kom inga fler och snart kunde jag fnissande fly ut på kyrkogården. Det gick bra...

Festen efteråt blev en trevlig tillställning. På bilden ses det exakta tillfället som med säkerhet fastställde att fisket idag inte skulle bli av. Man kan tydligt se en lycklig brudgum placerar ett flak öl framför en om möjligt ännu lyckligare jakop. Inget fiske idag alltså, är fortfarande märkbart tagen av gårdagen.

Tisdag skulle det kunna bli fiske nästa gång, gäddor eller möjligtvis Vättern skulle jag tro.