Gäddfestival!

Då kommer då en efterlängtad (faktiskt 2 som frågat;) resumé från helgens gäddfestival. Har inte riktigt funnit tid till att skriva, eller ork kanske det heter. Duktigt död på måndagen, det tär på krafterna att vara arrangör och fiska samtidigt, långa dagar blir det. Men nu är vi tillbaka på mattan igen.

Tobias och resten av järngänget från Mariestad överaskade alla genom att dyka upp redan i skymningen på fredagen. Det har blivit lite av en tradition att lägga i mariestadsbåtarna så sent som möjligt, utan att för den sakens skull göra det på lördagsmorgonen. Riktigt mörkt och riktgit trött ska man vara. Men i år hade vi tiden på vår sida. Vi hittade några fina bryggplatser och kunde tillsammans med storfräsar-strende, El-fiske och de båda Top of the line båtarna bilda en en trivsam brygglänk.

Taktiken inför tävlingen var långt ifrån självklar. Mitt eget fiske har gått skräp mest hela hösten, ingen riktig ordning på någonting. Framförallt är det fisket på frivattnet som inte velat fungera som brukligt. Att fiska på frivattnet har sina fördelar då det inte är möjligt att köra sönder frivattnet på samma sätt som de mer strandnära grunden där båtarna kommer på rad.

Bärgar Tobbe från Berga och jag har alltid haft privilegiet att besitta relativt motorstarka båtar. Därför har vår festivaltaktik varit ganska enkel genom åren. Den kan sammanfattas full fart- längst bort. Då hinner man fiska först på några ställen. Det är förvånansvärt effektivt och tacksamt att komma först just inom fisket. Vi har landat någon gädda nästan direkt varje dag varje festival. Vår akilleshäl har dock varit vår fullständiga oförmåga att följa upp denna gädda. Vi har liksom inte fått några fler gäddor sen.

I år var därför planen lite förändrad. Full-fart högst upp gällde fortfarande, men skulle kombineras med att fiska på frivattnet när grunden blivit sönderkörda. En taktik som helt klart går att ifrågasätta då jag faktiskt hade svart på vitt att mitt pelagiska fiske inte alls funkat på senaste. Men nu var det fredag, och festivalfredagar är man sällsynt hoppfull, optimistisk och allmänt väl till mods, så nog kunde vi få ordning på pelagfisket under helgen.

Vi blev lite sena ut till starten på lördagen. Fast inte så sena som i brukar. I vanliga fall brukar vi express flytta gps:en till tobbes buster några minuter innan start. Helst helt utan verktyg och någon egentlig fastsättningsplan. I år hade dock jag bytt motor och någon anledning att byta till konservburk fanns inte. Precis innna vi lämnade hamnen noterade jag en mystisk sopsäck i båten. Någon hade försökt lägga bananer i båten! Lyckligtis han jag få ur eländet och skickade det till en av Top of the line båtarna. Misstänkte att de var de ansvariga.

Vi hann halvvägs till främsta ledet, då stack startbåten. Å jävlar va den stack, de v8:orna kunde jäklar i mig accelerera. Vi gav full fart och Tobias fick en väl genomtänk order att "håll dig bak i båten å håll för hellvete i paravanerna!" Sen blev det åka av. Det studsade satan, stundtals så åkte vi nog uppochner. Vi tog oss igenom de värsta svallen och kunde snart mosa på över spegelblankt vatten. Vi slutade som trejde båt till Nilsby. Crescenten och Suzukin och barlast-tobbe skötte sig alla över förväntan.

Vi blåste full fräs och efter 40 minuter hade vi sjösatt våra grejer strax norr om malön. Huggen uteblev. Vi tittade på varandra sammanbitet och det syntes att vi tänkte samma sak: får vi inget snart får vi inget på hela helgen... Vi fiskade på några olika grund i norra mellanfryken och blev med tiden allt mindre ensama. Telefonen började tokringa, den fortsatte sedan tokringa större delen av helgen då Rosa Magnum tycktes fungera som en sambandscentral. Mitt under ett uppgivet samtal med Farbror Lersten ryckte det till på mittenspöet på höger sida. En Yu-zurie har återigen levererat. Telefonen kastas åt sidan och spöt greppas. En föga imponerande gädda på runt 60cm kunde snart landas. Under drillen löste ännu ett spö ut men det resulterade inte i fast fisk. Tror det var hugg, en bomber 16kopia borde inte ha gått i botten där.

Det blir med tiden ännu trängre och vi börjar få svårt att hålla grundkanter. Farbror Lersten rapporterar in fisk från pelagfisket och vi bestämmer oss för att testa lyckan över djupare vatten. femtioelfte varvet på ett grund känns inte lika hett som första. Vi väljer att transportfiska oss mot favorit pelagstället. Kanske inte så där skitsmart, tiden börjar rinna iväg, när vi väl anländer hinner vi inte många varv innan vi får ge upp. Såg bra ut på lodet, men inga fiskar ville hugga. Vi slutade på typ plats 80 efter första dagen. Ett bra läge att slå ifrån.

Lördagskvällen blir seg och utdragen pga kassahantering, växelkassauppgradering och taxiverksamhet av en lite sådär salongsberusad nyckelperson från tävlingsledningen;) Mäkta trött slumrade jag till runt 0030. Hoppade upp igen vid 0600 och drog mot starten för att hjälpa till att starta kiosken. Jag fick reda på att det var Elis och Strende som planterat bananer i båten på lördagen. Jag beslöt mig för att hämnas genom att installera en banantårta i deras båt. Det borde vara otur om något, största bananen=största oturen? Tror det funkade för Strende och Elis i Fishing värmland teamet fiskade mycket sämre under söndagen än lördagen.

Taktiken under söndagen fick bli ungefär den samma. Skillnaden låg i att vi skulle åka ännu längre, ända upp till kolsnäs, där finns ett grund som gav flera fiskar till andra båtar under lördagen. Det går enligt planen och vi anländer först till platsen. Det blåser rejält och det är lite knixigt att få ut grejerna i tid. Vi hinner med nöd och näppe få ut alla grejer innan grundet kommer och ekolodet hinner precis räkna upp till 5 meter innan det löser ut på ett ytterspöt. En 4 kg gädda landas relativt smärtfritt i blåsten, föll för en Yu-zurie... Vi vänder upp igen och går över en gång till. Det andra ytterspöt löser ut, på det sitter en yu-zurie... Blir dock ingen fast fisk och grundet översvämmas snart av båtar. Vi åker mot lnågra grundområden längre söder ut och lyckas kroka på en 53cm gädda på en Westins Tjocke i PBO färg. Sen är det dött. Istället för att harva vidare på grunden plockar vi upp och racear mot pelagen.

Ingen fisk vill nappa och vi finner oss snart sådär trötta på gäddfiske som bara en gäddfestival kan göra en... Ett märkligt fenomen, att tävla i fiske är bland det roligaste som finns, OM man får nått. Annars är det så fruktansvärt jäkla tråkigt. Humöret svänger dock fort på en tävling där 10-15kg brukar räcka till en bra placering. En fisk så är man helt plötsligt med igen, en fisk så är man helt plötsligt jättetaggad... Nu fick vi dock ingen fisk och vi blev allt mer otaggade.

Vi slutade på en 30onde plats. Som vanligt mycket tight lista. En gädda till hade skjutit oss mot toppen och en gädda mindre hade fört oss ner till botten. Passar på att hälsa Pike 2000 grattis till vinsten, de vann för andra året i rad. Ett Grattis även till Sigge och Erling i Gone fishing som skickligt fiskade sig till en fjärdeplats.